kommunalstämmo-beslut en åsigt blifvit ut talad, der kan man hafva skäl till det antagande, att kommunens verkliga förde blifvit bevakad. Det är sålunda en folk. omröstning, som här pågår, och det skal blifva intressant att se hvilketdera partie som i densamma till slut får öfvervigten Det torde ej vara ur vägen att påpeka att från flera af Westerdals-socknarne opinionsyttringar för norra linien redan ingått. Dessa kommuner anse ifrågavarande linie vara för dem nära nog en lifsfråga, då de genow den lättast kunna få sitt spanmålsbehof fyldt. Kommunals protokollet från Malungs socken i Westerdalarne till ex. påpekar, att sockens befolkning utgör 6,453 personer med ett årligt spanmålsbehof af 13,009 tunnor, som måste fyllas dels från södra och östra Wermland, dels från de östra provinserna, hvadan stambanans största möjliga närmande till kommunen är för densamma af högsta vigt. På samma sätt yttra sig de öfriga Westerdals-församlingarne, hvilka, likasom de norra socknarne i Wermland, äro i stort behof af lättad spanmålstillförsel. Den qvantitet af spanmål, som, förutom dessa orters egen produktion, tarfvas från söder, uppgår till en ganska hög siffra, sannolikt till öfver 60,000 t: årligen. Då det väl icke lär bestridas, att spanmål är en af de aldra nödvändigaste artiklarne, och då befolkningen i Westerdalarne och de delar af norra och östra Wermland, som uttalat sig för den norra linien, utgör tillsammans 150,000 menniskor, torde dess votum viga tyngre i vågskålen än de 2.000 underskrifterna för Karlstads-linien. Man vet, att inom dessa landsdelar hungersnöd ej är sällsynt, och kändt är äfven, att intet verksammare medel häremot finnes är en lättad tillförsel och ökad arbetsförtjenst; och då dessa tvenne fördelar genom jernvägens rätta framdragande beredas nämnde orter, och då så många starka skäl i öfrigt tala för den norra linien, tro vi det vara hvars och en pligt att medverka för dennas seger.