Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1866, sida 2

menten. UTRIKES. ITALIEN. Angående den ofta omtalade italienskpreussiska alliansen, hvilken utan tvifvel, ätminstone icke ännu, existerar, skrifves från Paris: Till eh början var ett förslag uppsatt till en öfverenskommelse, hvilken hade närmaste likhet med ett offoch defensivt förbund. Med detta förslag infann sig grefve Arese i Tuilerierna. Franske kejsaren yttrade till honom många betänkligheter mot en allians, som så skarpt betecknade Italiens ställning i frågan. Förslaget strandade äfven af den anledningen, att mån från fransysk sida önskade garantier för Lombardiet, i fall kriget ginge olyckligt för Preussen. Det mest karakteristiska är likväl härvid, att, trots allt detta, man icke afstår från försöken att på fredlig väg vinna Venetien. Från tillförlitligt håll meddelas, att Drouyn de Lhiyjs till franske ambassadören i Florens afsändt en depesch, i hvilken noga angifves den ståndpunkt, som franska politiken intagit angående de tyska förvecklingarne och i hvilken han låter förstå, huru, enligt den kejserliga regeringens åsigter, Italien bäst iakttager bevakandet af sina intressen, om det med försigtighet håller sig tillbaka. Enligt bref från Paris, skulle öfverste Franconniere, kejsarens adjutant, stå i begrepp att afgå i en förtrolig mission till konung Victor Emanuel, hvilken mission afser att varna konungen för vissa illusioner samt gifva honom det rådet att lugnt åse det politiska dramat i Tyskland, som förmodligen skall få en fredlig lösning. För öfrigt torde vara afgjordt, att italienska regeringen icke ämnar framgå offensivt mot Österrike, hvilket, bland annat, tydligen kan märkas af den ovilja, med hvilken man i de högsta kretsarne omtalar det fruktade utbrottet i Venetien. De militära åtgärderna på venetianska gränsen — så säga åtminstone regeringens organer — äro af rent defensiv natur och helt och hållet föranledda af de österrikiska rustningarne. General Prim har några dagar uppehållit sig i Florens, sedan han i Bologna sammanträffat med Cialdini. Då den spanske generalen icke funnit sina förhoppningar om ett snart utbrytande krig bekräftade, lärer han hafva för afsigt att återvända till Paris. I ett af de sista numren af , Civilta Cattolica synes den jesuitiska redaktionen alls icke hafva för plan att arbeta för de dethroniserade furstarne, utan uteslutande anstränga sig för påfvens verldsliga makt. Der heter nemligen: , Vi strida endast för en katholsk restauration, i hvilken alla rättigheter aktas, usurpationen och godtycket upphöra och Italien ställes på sina rätta grundvalar med ett tidsenligt afseende på landets intressen och rättvisans fordringar. Italien skulle blifva lyckligt och mäktigt genom ett förbund mellan dess särskilda stater under skydd af Kristi ståthållare, sedan denne kommit i full besittning af sitt verldsliga herravälde. Må vi uteslutande fästa våra blickar på Kristi representant, som Gud gifvit oss till ljus och ledning, och aldrig vika en hårsmån från hans anvisningar? Dessa yttranden, under det allt i Italien antyder ett nära utbrytande krig, äro naturligtvis af än mera betydelse än under lugna tider. Till och med de jesuitiska fäderna sätta således icke längre i fråga möjligheten af det gamla tillståndets återförnyande i Italien! FRANKRIKE. Resultatet af den lifliga diskussionen i lagstiftande församlingen om den nya lagstiftningen för handelsflottan hoppas man åtminstone skall blifva till stor fördel för de franska kolonierna, för hvilka sådana orimliga tull-lagar varit gällande, att t. ex. spanmål hvarken fått importeras eller exporteras, naturligtvis till stor skada för både producenter och konsumenter. Den kommission i lagstiftande församlingen, som handlagt frågan om bysättningens upphäfvande, har med 5 röster mot 4 uttalat sig för detta. Frågan har under de sednaste åren af framstående jurister blifvit noggrant utredd, och kommissionens beslut, som öfverensstämmer med kejsarens önskningar, torde komma att föranleda en liflig diskussion i lagstiftande kårerna.