gubbar ifrån att med desamma behandla Qlla sina kupor, utan att i början hafva öfvat sig med blott en eller annan. Men deremot kan jag tryggt tillråda hvar och en att skaffa sig Dzierzonska halmkupor med rörliga kakhingare och helt enkelt deri stacka in de svärmar vår Herre skänker och dan låta bien hufvudsakligen sköta sig sjelfva på samma sätt som hittills skett. De förstå den saken rätt bra. En sådan kupa skall aldrig slagtas. Bigubben behöfver icke göra stort andra konster med henne, än en och annan gång på våren och sommaren öppna gaflarne, för att skrapa ut orenligheten, mata henne vid hungersnöd och borttaga den honung, som han finner bien kunna undvara. Detta allt kan i en Dzierzonsk kupa ras mycket lättare och beqvämligare, än i vanga kupor. Dylik skattning lemnar olika afkastning, allt efter sommarens beskaffenhet. Ett par kannor honung torde kunna erhållas i vanliga ir af hvarje kupa. Jägmästare Brun vid Helsingör har ur en kupa skattat ända till 10 kannor ettår och ändå haft kupan i behåll. En så skattad apa lemnar äfven svärmar på vanligt sätt, men lian mera än en, om man skattar snålt. Att slagta en sådan kupa vore ju lika dåraktigt, som att slagta sin höna, för att få det ägg, hon snart Se värpa, om hon finge lefva och sköta sig sjelf. Mig synes att hvar och en kunde vara nöid, om han af sin bikupa, som vanligen kostar 10 å 12 rdr, årligen finge en svärm (10 å 12 rdr) och 2 kannor honung (4 rdr), och ändå hade sin kupa var. Det är väl sannt, att icke alla år lemna både svärm och honung, men ic kall väl kupan lerföre dödas! Det måste ju vara klokt att hafva många kupor och så många arbetare firdiga att passa på, när ett godt år kommer. Må i billa sig, att många bikupor icke kunna få fö samma trakt. Det finnes ställen, alldeles icke fruktbarare än Smålands kustland och i ingen mån jemförliga med Öland, der ända till 300 kupor stå samma trädgård. Det är derföre alldeles icke nödigt att, som vi bruka, ,låta ut sina bin. De blifva derigenom blott sämre skötta, ej bättre födda. Jag har nedskrifvit dessa enkla råd för att visa vanliga biskötare, att äfven de kunna hafya sagn af Dzierzons uppfinning, utan att begagna något konstigt kuckel, hvilket de finna svårt. Hela visheten innehålles i följande 6 bud: ffa dig en Dzierzonsk halmkupa. p deri en svärm på vanligt sätt. 3) Rena henne, när hon blir smutsig. 4) Skatta henne, är ri 5) Mata henne, när hon ä 6) Låt henne lefva så länge hon kan. Detta är hvad hvar och en kan göra. Den kicklige biskötaren kan göra mycket mer, men ian behöfver icke mitt råd. Stensberg i April 866. Dnm.