Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 2

skref en af presten uppsatt förklaring, ge nom hvilken han lemnade sig så helt och hållet i Bernhards våld, att han aldrig mera kunde våga att forda något af honom. Sedan denna sak blifvit ordnad bröt Bernhard slutligen upp; han tog ännu er gång afsked af värden i huset och hans familj, hvilka alla följde honom till förstugudörren, der Anders väntade honom. Den illa beryktade karlen var ganska höflig och utbad sig som ett synnerligt ynnestbevis af presten att få bära hans nattsäck ett stycke, åtminstone till der punkt der vägen tog af till hans hydda Bernhard emottog anbudet med sin egendomliga honungssöta mildhet, hvarefter båda aflägsnade sig i riktning åt Rhen. Detta var sista gången man såg och hörde. Bernhard. Flera veckor förflöto. Man såg ofta den vilde Anders moder i berusadt tillstånd på landsvägen ragla hem mot sin hydda, medan han sjelf lefde vildare än någonsin och endast lemnade den ena krogen för att begifva sig till en annan. Då inträffade plötsligt den underrättelsen att man förgäfves hade väntat Bernhard på hans bestämmelseort och således förmodade att han hade sjuknat eller drabbats af någon olyckshändelse: ; Efterforskningar anställdes, och de visade att man ej fann något spår af honom sedan den aftonen, då han hade lemnat byn i sällskap med Anders. Tillfölje deraf häktades genast Anders h hans moder, men hvarken i hyddan eller dess omgifning upptäckte man det ringaste spår genom hvilket misstankan om ett mord, hvilken man hade fattat vid