Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 1

lighet, att myndigheterna fattade misstankar mot honom och läto bevaka honom i hemlighet af gensdarmerna. Men gent emot dessa var han alltför slug; han påstod sig hafva erhållit sina penningar af en rik man, hvilken han hade gjort en stor tjenst, och emedan han hårdnackadt vägrade att uppgifva något namn, så stadsästades allt mera den tron bland att han hade bistått mig vid min ykt. Ten man kunde ej öfverbevisa honom om något, och derför inskränkte man sig för närvarande till att noga observera honom. Hvem kunde också hafva anat att han, den bekante samvetslöse vagabonden, stod i så nära förbindelse till de fromma presterna, hvilka ännu alltjemt uppehöllo sig i den närbelägna kyrkobyn och derstädes med glödande trosnit förmanade menniskorna till bikt och botgöring samt visade huru Gud vet att finna sina förirrade och vilseledda får på sjelfva dödsbädden oct återför dem till den af honom instiftade enda sanna läran? Hvem kunde dessuton hafva trott att dessa fromma m: vor tvungna att genom klingande nu den djupaste tystlätenhet af? de så länge hade beg2snav som sut tyg, och för hvillheligare än f.nom hopp de hade misstag sg Uler Ade kraf s religiösa ho nders karakter ade sinne både läror ocl Y overksamma. ö De reta kransar, som man hade lag unas grafkulle, voro, om än blekt