Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1866, sida 1

cFFJ Då bantåget redan afgått och då ett nytt tåg går först kl. 5 på eftermiddaSen, hade man godtid att taga den gamla staden i betraktande. Detta måste ega serskildt intresse för en svensk, då staden under ett par århundraden lydt under Sverges krona. Stralsund omgifves ännu af befästningar, hvilka dock torde vara af svagaste slag, med afseende å nutidens krigskonst. De gröna vallarne, med sina löpgrafvar, ligga dock der, ehuru endast på en enda punkt finnas några kanoner. Innanför vallarne synas ännu lemningar af den gamla fästningsmuren, som dock till största delen förvandlats till en grundmur för öfverskjutande byggnader. De gamla stadsportarne synas likväl vara oförändrade; till och med vindbryggorna äro ännu i behåll. Preussiska soldater vakta troget dessa ingångar. Man är dock angelägen att nyfikenheten ej skall uppdaga hemligheten af denna befästningskonst, ty vallarne åt landsidan få ej beträdas af profana fötter, och på den lilla plankarta, som finnes uppgjord öfver staden, har det ej varit tillåtet att utmärka fästningsverken. Så bör Stralsund vara tryggadt mot en ny eröfring. En svensk kunde ej annat än röna ett egendomligt intryck af att stå i den stadsport, invid den vindbrygga, der Carl XII efter sin hemridt från Bender stannade och fordrade att blifva insläppt. Redan klockan 7 på morgonen ljöd orgeln högtidligt i den stora, götiska Jacobskyrkan, belägen tätt intill det gamla rådhuset, med dess höga götiska facad. I sidogångarne inom den väldiga kyrkan prunkade en massa af epitafier och bilderverk, hvilka väckte misstankar att man inträdt i en katholsk kyrka, en villfarelse, som dock snart skingrades, när man fick, bland alla afgudabilderna, se porträttet af den store erkekättaren Luther (le grand heråsiarque).. Grafskrifterna härstammade nästan alla från den svenska tiden, men blott ett par namn röjde en svensk klang. Likasom alla inneslutna städer, af någon högre ålder, saknar Stralsund helt och nället raka gator. De slingra sig alla ormlikt genom staden, utmynnande vid stadsmuren eller vallgrafven. Nästan alla bära de den gammaltyska karaktären, derigenom att husens höga gaflar vetta mot satan, de flesta röjande mer eller mindre itplånade drag af medeltidens byggnadskonst. Vid de inre trånga gatorna ser man öfverallt gamla, bofälliga korsverkshus, med mycket spetsiga tegeltak, bugtioa och svigtande under årens tyngd. Nya tillbyggnader hafva, med få undantag, förderfvat den gamla stilen, så att en storartad restauration erfordrades, för att iterställa den fordna skönheten. Med häpnad skådar fremlingen de mycket stora, herrliga götiska kyrkorna, fyra a fem till antalet. Af dessa är Maria-kyrkan till det inre restaurerad, hvaraf följt att en mängd af de gamla prydnaderna (eller vanprydnaderna) här blifvit undanröjda. Grafkoren hafva dock ej blifvit rubbade. En oljemålning framställde en bister Carolin, i den kända drägten; — han bar namnet Betzen. Tvenne kolossala fönster i utmärkt praktfull, ny glasmålning hade blifvit skänkta af H. M. Konungen af Preussen. I den stora, ödsliga kyrkan klingade ett lifligt fogelqvitter, och skaror af små sparfvar flögo genom hvalfven. De hade sina bon i alla vrår, framförallt i orgelns många afsatser och gömmor; man hade ej kunnat göra sig dem qvitt, emedan det alltid fanns något trasigt fönster, genom blåstens och de små foglarnes förenade krafter. Af skråväsendet spårades en svag lemning uti en bofällig byggnad, som innehöll muraregesällernas samt slagtareoch vagnmakaregesällernas herbergen, utmärkta genom skyltar, försedda med hvarje yrkes emblemer. Ur en portgång framsmög en icke mindre bofällig representant af dessa en gång mäktiga yrkens kraftige idkare. Till trots af Söndagen voro många handelsbodar öppna för allmänheten. Det var då ej heller underligt att Hotel Victorias Caf var öppet för de resande. Man fick en god kopp kaffe och läste de nyaste tidningarne. Se här hvad Kladderadatsch hade att berätta: 4. År det sannt, att mordförsöket på kejsaren af Ryssland gjordes af en adelsman? B. Ja. A. Och att kejsaren räddades af en bonde? B. Ja. A. Och att bondens lön blef att han — B. — gjordes till adelsman. En annan tidning återgaf kejsarens tal, deri han hoppades att adelsmännen skulle med nöje emottaga denne nye medlem. Från ett välbestäldt tyskt Cafe måste tobaksrök och politik anses oskiljaktiga. Den tyska vänligheten drager lätt fremlingen med i sådana samtal. Våra båda politiserande bekantskaper (hvilkas namn dock blefvo oss obekanta) företedde ganska olika lynnen och åsigter. Den ene var deciderad oppositionsman mot herr v. Bismarck och mot kriget; kunde ej inse att Preussen egde någon rättighet till Hertigdömena, utan fordrade att dessas befolkningar skulle få sjelfva bestämma öfver sin regering. Lutade i öfrigt mycket öfver till