Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1866, sida 1

Bref. (Från Hand.-Tidn:ns utgifvare.) Stralsund d. 22 April 1866. För dem som i Göteborg, för en och annan vecka tillbaka, upplefvat vårdagar och i trädgårdsföreningens park sett trädens och buskarnes bladknoppar färdiga att bryta sina stängsel, var det något oväntadt att på vägen mot söder möta ett vinterlandskap. Det var dock ett sådant, som i går låg för den resandes blickar på gränsen mellan Småland och Skåne. Solen sken så vackert öfver snöfälten och de rimfrusna träden, och temperaturen stred på intet vis emot den yttre anblicken. Skånes slättbygder visade dock de gröna och frodiga rågfälten utan snötäcke; äfven på Lunds akademiska tak hade vintern upptinat — huru det var invändigt kunde jag ej bedöma i förbifarten. I Malmö hamn låg det preussiska postångfartyget , Pommerania, som dock ej gjorde sig brådtom, ty när bantåget kom omkring kl. 2 på e. m. gick postbåten först kl. 6 på aftonen. Der var så komfortabelt och angenämt ombord, och då gjorde det ingenting att fartyget, efter ett par timmar, lade sig för ankar, för att kunna inlöpa i Stralsunds hamn vid morgonens ljus, dock fi en timme efter det bantåget till Berlin afgått. I den vackra salongen på akterdäck hade man tillfälle att läsa de nyaste tidningarne från Tyskland och politisera öfver den sista Bismarckiaden, d. ä. den sista preussiska noten, hvari konungen af Prenssen, genom grefve von Bismarck, ger sitt hedersord på att han ej ämnar angripa; när så Osterrikes kejsare lofvat, på et icke mindre kraftigt hedersord, att han ej vill börja, så borde väl freden vara betryggad. Vår preussiske reskamrat var dock ej säker härpå. Preussen mste hafva hertigdömena, eller åtminstone deras hamnar, ty det kunde väl icke hafva gjort ,befrielsekriget för intet. För öfrigt gillade han ej hr v. Bismarcks politiska system; men hr v. B. vore dock en komplett gentleman. Så hade han nödgat en ung assessor, som kommit till honom i en privatangelägenhet (hvilken dock rörde grefve von Bismarck sjelf), att äta frukost hos sig. Solen gick ned öfver Danmarks kust, i all den vackra färgskiftning, som en solnedgång på hafvet erbjuder, och då hon åter gick upp hade Pommerania redan passerat ingången till den hafsvik, i hvars innersta sköte staden Stralsund höjer sina tinnar och murar.