Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 3

Blandade ämnen. Lifvet kärare än äran. Staden Wiesbaden eger ett monument till hågkomst af slaget vid Waterloo, ett monument som upptager namnen på alla de soldater af Nassaus kontingent, som föllo på den minnesvärda dagen den 18 Juni 1515. Häromdagen stannade en gammal man framförj detta momument och uppgaf ett rop af öfverraskning. — Jag protesterar, sade han. — Mot hvad då? frågade honom en förbigående. — Mot att jag skulle vara död, hvilket alldeles icke är fallet. — Hvem påstår det? — För tusan, mitt namn, William Wust, som står inskrifvet på denna sten bland offren vid Waterloo. William Wust hade i sjelfva verket deltagit i bataljen, hvarefter han hade farit öfver till England för att derifrån begifva sig till Amerika. Under femtio år har han spelat rollen af en hero . . på marmorn af monumentet i Wiesbaden; men på hans egen begäran har hans namn nu blifvit utplånadt. Willam Wust är af den åsigten, att om äran är en skön sak, är dock lifvet ännu bättre. Mordförsök af svartsjuka. Leontine D., 22 år gammal, mössmakerska i Paris. hade knutit en öm förbindelse med snickaren Louis B. Sedan någon tid hade B:s besök blifvit mer och mer sällsynta; slutligen upphörde de alldeles. Leontine skaffade sig underrättelser, spionerade på honom och erfor att hon hade en rival. Mössmakerskan beslöt att hämnas, och hon skaffade sig en revolver med sex pipor. Sistlidne påskafton kl. 6 på morgonen hade hon, beväpnad med sin laddade pistol, ställt sig att invänta den trolöse n ra avenue dAntin, som hon fått veta att han skulle passera; och då han syntes aflossade hon mot honom sina fem skott. Men vreden hade gjort hennes hand så darrande, att B., oaktadt det ringa afstånd som skilde dem, icke blef träffad. Uppretad till det yttersta försökte den unga arbeterskan då att med det sjette skottet spränga hjernan på sig sjelf; men knallbatten hade fallit bort, hvadan hon ej kunde fullfölja sin afsigt. Flera förbigående, som hade stannat, frånryckte henne hennes vapen, och ett par stadssergeänter kommo och bemåäktigade sig hennes person. Hon blef förd inför qvarterets poliskommissarie, hvilken efter att ha förhört henne Skickade henne till prefekturen. Ett mönsfer-kasse. Det grekiskt-romerska huset i Paris, som prins Napoleon nyligen sälde till markisen Quinrona för 1, 150, 000 francs, skall nu vara såldt af denne och ombildas till ett mönsterkafls6. som skall öppnas vid tiden för Pariserutställningen. Entråen skall kosta 1 francs, och då man gör räkning på ett besök af 2—3 millioner menniskor, är spekulationen icke så dålig. Ett godt jagtområde. Engelska Indien är si kerligen en god uppehållsort för jagtälskare, ty under de första 6 månaderna af förlidet år skötos är: 350 tigrar, 516 leoparder, 293 björnar, 99 vargar och 286 hyenor, tillsammans 1,553 vilda djur, för hvilkas nedliggande regeringen har utbetalt 23,560 Å i premier. Stora helgflundror. För en kort tid sedan fångades, enligt ,Hjörring Avis, en helgflundra vid Hirtshals, som vägde omkring 11 144. För några år sedan fångades der en sådan, som vägde 14 l6. För åtskilliga år sedan fångade en fiskare en dylik ofantlig fisk, men måste mot sin vilja låta den gå sin väg, emedan han insåg att båten icke kunde bära den och ingen möjlighet fanns att få den dragen i land. ..Germaniens Völkerstimmen heter ett storartadt vetenskapligt verk, som nu, efter tjugufem års arbete, fulländats af professor FirmenichRichartz. Utom tyska vetenskapsmän hafva sådana tillhörande samtliga göthisk-germaniska stammar, holländare, flamändare, svenskar, norrmän, danskar, frieser, engelsmän och skottar deltagit i detta arbete, så att i detsamma nära tusen tyska och göthisk-germaniska munarter, i sagor, gåtor, legender, folkvisor och ordspråk upptecknade från folkets läppar, der äro representerade. Kejsar Napoleon har för samtliga kejserliga bliblioteken beställt exemplar af detta verk. En förvexling, på hvilken Söndags-Nisse anspelar utan att närmare beskrifva, skildras sålunda uti en af hufvudstadens veckotidningar: Vid en af de nyligen inom militir-sällskapets lokal i Brunkebergs hotell gifna kostymbaler hade sällskapets direktion, som funnit utrymmet vid den föregående balen hafva varit något trångt, vidtalat hotellets egarinna, lagmanskan S., att ytterligare upplåta några till våningen angrinsande rum, hvilket artigt beviljades. Till tack härför inbjödos till gäster såväl frun som hennes son, v. häradshofdingen S., jemte dennes arfvinge. en gosse af ungefär samma ålder och storlek som hertigen af Wermland. Alla voro kostymerade, och den lille 5. som Pierrot. Alldenstund prins Oscar var på balen, började officerarne tro att pysen var ingen annan an hertigen af Wermland, och snart gaf sig det mest underdåniga fjesk luft öfver allt, der den lille Pierrot passerade. Då man en stund pokulerat, steg detta till sin höjd; förtjusningen svallade öfver, några af de mest devouerade omringade den foörmente prinsen-, buro honom på sina armar och skreko: ,Du skall bli vår kung, du. Lefve Oscar HI! Dig vilja vi följa in i döden, o. 8. v. Den stackars gossen, som blef skrämd af denna stormande hyllning och trodde sig hafva blifvit förflyttad till ett stort dårhus, slet sig lus och började springa omkring i de rikt eklärerade salarne, med full hals ropande: -pappa, pappa! cadren, vice hiradshöfdingen, som snart fick höra sin sons skrik, kom jemte prins Oscar tillstädes och tröstade gossen, hvilken berättade hyad som handt honom; men han var och förblef öfver sin korta furstliga värdighet så blyg och förskrämd, att han måste införas i familjens rum. Man kan änka sig huru roligt prins Oscar hade åt den löjiga episoden, samt snopenheten och förlagenheten hos royautetens afgudadyrkare, då de upptäckte det befängda misstaget. Påskdagen i England kallas ,,Easter Sunday, ett namn som har föga att göra med dagens kristliga betydelse, men deremot visar med hvilken seghet engelsmannen vidhåller gamla bruk. Vid Päsktiden brukade nemligen de gamla sachserna fira stora fester till gudinnan Easters ära, hos de nordiska folken måhända motsvarande fornfolkens Astarte. Dessa fester voro emellertid mera af nationel än af religiös betydelse och efter sachsarnes öfvergång till kristendomen ville folket med de heliga äåmnen, för hvilka Påskhögtiden är ett uttryck, förena minnet af de broderlighetens och enighetens känslor, dem Easterday hos fiderna underhöll. Denna högtidliga dag sr i England foreträdesvis en festdag för familjen. Liksom till jul återvända barnen då från skolan till hemmet och det blifver för dem samma glädje som under Jul med gåfvor motsvarande julklappar o. s. v. Påskäggen brukades också fordom i England och beredde då samma tillfalle till uttryckande af ömma känslor, som eljest Sanct Vallentins dag erbjuder. Men numera hafva påskaggen nästan kommit ur bruk. Deremot bibehåller sig inom många grefskap och i grannskapet af London en annan Påskdagssed, som består uti ett slags utbyte af artigheter mellan båda könen. I husbondens rum inkomma tidigt på morgonen husets alla qvinliga tjenstehjon med matmodren i spetsen. De omringa honom, sätta honom på en stol, den de upplyfta och bära i triumf omkring i rummet, hvarefter stolen med husfadren på placeras på ett bord. Nu infinna sig alla, som finnas i huset, och be