Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 3

vad nand Kladt det 1 Svensk dGragt. 4. CA —— Uxpositionstidningen. Det är med stor tillfredsställelse som man af denna tidnings redan utkomna nummer trott sig finna, att dess redaktion inom sig hyser krafter, som äro vuxna sin vigtiga uppgift. Erfarenheten lärer nemligen att vid större industri-och konstutställningar en annan vägledning är behöflig tör den stora mängden af besökande än den, hvilken lemnas af det slags handböcker och vägvisare, som gemenligen tillhandahållas allmänheten af mera påpassliga och spekulerande än kritiskt noggranna förläg gare. Uppmärksamheten behöfver riktas på hvad som företrädesvis förtjenar att ådraga sig den, då i annat fall blicken löper fara att förirra sig i den stora mas af skiftande företeelser, som täfla om att fängsla den; det egendomliga och det betydelsefulla i de särskilta industri-konstoch naturalstren böra framhållas så mycket som möjligt, liksom ändamålsenligheten och öfverensstämmelsen mellan formen. och iden, der dessa finnas. Kort sagdt, belysningar och omdömen, grundade på verklig sakkunskap och säker smak, böra framställas, icke så mycket för att leda allmänhetens uppfattning som fastmer hellre för att väcka den och befrämja dess utveckling till allt större sjelfständighet och klarhet. Om man än i anseende till Expositionstidningens inskränkta utrymme ej kan vänta allt detta i någon vidsträcktare grad af densamma, så kan och skall den dock helt visst prestera mycket af stort värde och intresse i denna väg, att döma af de förträffliga inledande uppsatser, som den redan innehållit. Mindre lyckadt förekommer oss hvad vi redan sett af tidningens mtsamma afdelning. Den som vill utmärka sig genom qvickhet och humor må akta sig för att förfalla i det burleska och puerila, något som då och då händer den glade skämtaren Måns Månsson, oaktadt de goda qvalifikationer för sitt litterära fack, som han onekligen besitter. För att lemna läsaren ett prof på Expositionstidningens innehåll vilja vi taga oss friheten att här meddela följande intressanta iakttagelser under ett besök i nationalmuseum: Genom den stora portalen träda vi in i vestibulen. Hör möter oss genast en storartad anblick, byggnadens största och praktfullaste interiör. Från hufvudingängen, genom hvilken vi intradt, leda åt båda sidor tvenne hvita marmortrappor upp till en platform, hvarifrån man inkommer i första våningen. Från midten af denna platform, rätt för stora hufvudingången, leder en enda bred trappa genom byggnadens midt upp till öfre vestibulen. Denna öppnar för den inträdande ett verkligen storartadt perspektiv. Såsom konstmuseum betraktadt lånar den nedre vestibulen sin egentliga karakter af Fogelbergs tre kolossala nordiska gudabilder i marmor, hvilka här blifvit uppställda, Oden till höger och Thor till venster nere invid trappan samt Balder å platformen midt för uppgången till öfre vestibulen. Väggarne å båda sidor utmed trappan upptaga, mellan stödjepelarne, hvardera tre fält afsedda för freskomålningar öfver ämnen ur nordiska fornsagor. Detta bör komma att i samklang med hvad skulpturen i sin mån redan utfört gifva den första anblick som vid inträdet möter oss prägeln af en helgedom för nordisk konst. Redan vid a steget anmärka vi för öfrigt det dyrbara malet, den rika och smakfulla ornamenteringen. Väggarne i stora vestibulen äro beklädda med scajola (polerad marmorstuck). Taket, som öfver platformen uppbäres af sex svarta marmorpelare med hvita kapitäler, är for öfrigt ett skönt reliefarbete i hvit stuck med guld. Midt för stora hufvudingången, rätt under Balders stod, leder en portal till bottenvåningen, som r upplåten åt de historiska och fornsamlingarne. Vi vilja icke för denna gång begifva oss dit in. Endast genom glasdörrarne skymta vi S:t Göran och Draken, hvilken grupp nu år uppställd i midten af den stora pelarsal som upptager mellersta delen af byggnaden på nedra botten och för öfrigt är ämnad att inrymma runstenar, sarkofager, altarsniderier, kyrkoprydnader m. m. Vi stiga upp för de hvita marmortrapporna, och från platformen visar man oss ingången till venster. Men dröj ett ögonblick innan vi gå vidare! Låtom oss här, ifrån vår upphöjda ståndpunkt, kasta ännu en blick omkring oss i den praktfulla vestibulen, Vi stå nu i jemnhöjd med andra våningens fönster, dessa stora pelarsmyckade fönster som pryda östra facadens avant-corps. Genom de klara spegelglasen se vi det Kongl. Slottet med Logården, en tafla som i sitt lugna harmoniska majestät bildar den skönaste fond till den arkitektoniska yppighet som närmast omger oss. Vårsolen belyser det hela och strömmen skimrar i azurblått. Man skulle icke tro sig vara i det hyperboreiska Thule. Med detta glada intryck i behåll börja vi vår vandring genom salarne, dervid följande den anvisade en i enlighet med den ordning som kommer att iakttagas under expositionstiden. Vi inträda i en större pelarsal; taket, utgörande tre rader smärre kupolförmiga hvalf, uppbåres af två rader kolonner af grå marmor; golfvet utgöres af träparkett. Våningen innehåller utom smärre rum fyra likadana salar. Här i den första kommer att uppställas riksmusei samling af handteckningar och gravyrer, en af de mest intressanta och dyrbara bland våra konstskatter. Af handteckningar finnas icke mindre än 12,885 nummer, till det mesta samlade af C. G. Tessin under hans vistande i Italien. Af gravyrer eger staten för närvarande trenne samlingar: den Tessinska, den Krutmayerska och Drottningholmssamlingen. Dessa, tillsamman innehållande 60,000 plancher, komma nu att förenas till ett helt och anordnas efter en gemensam plan. Ännu står emellertid salen tom, och vi vilja ej för denna gång längre uppehålla oss vid denna afdelning. . Härifrån komma vi till de rum som ligga åt norra sidan och frimst ett kabinett, som till största delen kommer att inrymma en ytterst dyrbar och sällsynt samling af Raphaels porsliner eller 8. k. Majolika; midt i rummet står en kolossal 8. k. arabisk porslinsurna, nästan den enda i sitt sl Nu komma vi till ett af museets aldra heligaste. Midt i ettrum, formadt ungefar som en liten korskyrka, hvilar den antike Endymion. Vid ett par trappstegs höjd upptages fönsterfördjupningen af en beqväm soffa, från hvilken man kan, försjunken i drömmerier, betrakta den sköne ynglingen, sådan han sedan sekler slumrat i marmorn. Rummet prydes för öfrigt endast af några få men ntmärkta hvster. tre kolossala urnor samt två