Litteratur. Evangelii Land. Anteckningar under en resa i österländerna af Edmond de Pressensk. Med en karta. Från tredje upplagan öfversatt af P. T. Bergstrand. — Örebro, N. M. Lindh, 1565. Få länder ha blifvit skildrade af resande så ofta och så omständligt som Palestina, och ännu dyka dock alltjemt nya skildringar af , uppenbarelsernas land upp på litteraturens gebit. På sednare tider ha tvenne svenska resande — Fredrika Bre mer och pastor Beskow — riktat det stora förrådet på arbeten af detta slag med tvenne nya, som begge tillvunnit sig stor popularitet, och dock tycks begäret efter att inhemta närmare kännedom om detta land, som utgjort skådeplatsen för de vigtigaste och 1 mensklighetens utveckling och historia djupast ingripande tilldragelser, på långt när icke vara tillfredsstäldt, att döma af den omständigheten, att öfversättningar af nya palestinensiska resebeskrifningår ännu utgifvas af förläggare, som gjort sig kända för att akta på ,tidens tecken och förstå allmänhetens fordringar. Hvad Pressenss ifrågavarande reseanteckningar angår, så utmärka de sig i många afseenden fördelaktigt framför åtskilliga af sina högt prisade föregångare. Chateaubriands och Lamartines skildringar af det gamla Kanaan lida begge af ett fel, som måhända i mångens öga är en stor sörtjenst. Författarne ha lemnat sin rika fantasi alltför fritt spelrum, och den historiska sanningen får icke så sällan sitta emellan för den, under det att praktfulla bilder blända läsarna. Pressenså är, äfven han, en man med rik inbillningskraft och djup känsla, men dessa egenskaper förvilla ej hans uppfattning af sakförhållandena. Hans skildring af hvad han sett och hört bär öfverhufvudtaget sanningens omisskänneliga prägel, om han också någon gång, såsom den sakkunnige öfversättaren riktigt anmärkt, gör sig skyldig till mer eller mindre betydande misstag och inadvertenser Han är för öfrigt ej blott en varm kris utan äfven en man med stor kla ning och djupt intresse för den i så många hänseenden storartade civilisation, som gått under för så många sekler tillbaka. Han är derjemte en man med lefvande intresse för nationernas framåtskridande, för frihet oeh upplysning i dessa ords bästa och ädlaste betydelse. Det är derföre helt naturligt. att han tager anstöt af det moraliska förfall, den stagnation i iderna och den själsförlamande satalism, som finnas hos det osmaniska rikets muhamedansks befolkning, men det kan dock ej nekas, at han låter motviljan derför förleda sig til en knappt ursäktlig bitterhet mot islamimen. Han hade bort erinra sig, att denn: ej alltid visat sig fientlig mot en hög!kultur, utan att tom under det medel tidens mörker låg öfver Europas nuvarand kulturstater, flera muhamedanska riken ut gjorde fristäder för konster och vetenska per, hvilka der uppnådde en i anseend till dåvar kligo undrans ng. — bar myc ken makt öfver språket, men detta kan tyvärr, ej sägas om öfversättaren, då boken ett icke så litet antal gallicisme förekomma och göra arbetet mindre njut den