Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 2

AHAHä -279r, — intressera er, emedan ni så noga känner min lefnadshistoria. Öfverstelöjtnanten tyckte ej om att skriva slånga bref; han valde derför den utvägen att öfversända tidningar till mig och att med blyerts understryka de ställen, på hvilka han ville fista min uppmärksamhet. Jag erhöll äfven en dylik sändning just då jag stod i begrepp att för första gången från S:t Louis anträda resan till den tör mig då obekanta, fjerran vestern. Af dessa tidningar erhöll jag en trognare och utförligare skildring af allt hvad som hade tilldragit sig efter min flykt, än min förmyndare kunde hafva gifvit mig, desto mera som de i dem anförda underrättelserna alltid åtföljdes af den gamle herrns kort affattade förklaringar. Min hemlighetsfulla flykt hade väckt ett stort uppseende. Man söte väl att utforska hvem som hade bistått mig dervid, men förgäfves, och om än en lätt misstanka verkligen träffade min förmyndare, så aktade man sig likväl att öppet uppträda mot en grånad, ärlig frihetskämpe, hvars känslor förtjenade det största undseende. Kanske var man äfven glad att slippa använda straffet för högförräderi och flyktförsöket i all sin stränghet mot mig. I hvarje fall hade jag den stora tillfredsställelsen att erfara, att jag hade försvunnit på ett alldeles obegripligt sätt, och att fosterlandet kunde lyckönska sig öfver denna minskning af dess inneboende, farliga elementer.