Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 2

Landsorten. Gefle. Bedrägeri. Till varning för allmogen meddela vi efter N-P. följande berättelse: Den 27 Mars stod bonden Anders. Astner från Kingsta by, Söderala socken, till rätta vid urtima ting i Bollnäs samt erhöll sin dom för bedrägligt förfarande rörande ett skogsköp. Förhållandet med detta mål är följande: Två förmögne och väl ansedde bönder i Boll, Olof Hansson från Görtsbo och Erik Larsson rån Frelluga, köpte för ett par år sedan afverkningsrätten på viss tid till en skogstrakt i Ofvanåkers socken, Wäangsboskogen kallad. Astner, som, vid ett besök 4 marknad kort efter detta köp, sammanträffade nied den ene af köparne, Erik Larsson, och med denne förut haft flere affärer i fogel och andra helsingeprodukter, begärde att få vara med i skogsaffaren. Erik Larsson gick in på Asters begäran, hvadan köp dem emellan träffades rörande en viss andel af Erik Larssons lott i Wängsboskogen. Köpekontrakter skrefvos af Astner, han och Erik Larsson tecknade under, vittnena, som ej kunde skrifva, ritade sina bomärken och Astner utbetalte köpeskillingen 1,500 rdr kontant, hvarefter köpare och säljare togo hvar sitt exemplar af köpehandlingen samt åtskiljdes, sedan öfverenskommelse träffats att de ursprungliga köparne, Olof Hansson och Erik Larsson, skulle besörja skogens utdrifning, hvarvid Astner i mån af sin lott skulle taga del i kostnad och vinst. Någon tid derefter började Olof Hansson och Erik Larsson utdrifning af ett mindre parti timmer och bjelkar. Denna utdrifning lärer emellertid ej utfallit till Astners belåtenhet och då Astner dessutom af andre personer hört tvifvel yttras om affärens goda utgång samt sålunda fruktade att göra en förlust, så infann han sig en vacker dag hos Erik Larsson och bad att få återsälja sin lott i skogen. Härpå ingick Erik Larsson efter åtskilligt prut och betalte köpeskillingen, dels kontant, dels i reverser, tillbaka, hvarefter båda kontrahenterna sönderrefvo sina kontrakter såsom om intet köp dem emellan skett. Astner kastade bitarne af sitt kontrakt på elden, Erik Larsson sina bakom en chiffonier. Då sålunda allt var godt och väl uppgjordt ånyo, ehuru utan vittnen, for Astner sina färde. Flere månader derefter kommo Olof Hansson och Erik Larsson i underhandling med grosshandlaren Wern från Gefle samt lyckades att till honom få, emot god vinst, försälja sin afverkningsrätt till hela Wangsboskogen. Sedan detta köp blifvit kändt, kom Astner i ångerskorna. Om han bibehållit sin andel i skogen, hade en vinst af minst ett tusen rår tillfallit honom. Nu häde det varit bra om sista affären varit ogjord; den uppgörelsen skedde dock utan vittnen och lyckligtvis hade Astner en afskrift af kontraktet i behåll. Han fann derföre på råd, tog ut stämning på E. Larsson till Bollnäs ting i höstas och for sjelf med stämningen till Er. Larsson. Sedan Astneri vittnes närvaro uppläst stämningen, som innehöll skarpa påståenden mot Erik Larsson med ansvarsyrkande för bedrägeri samt för försäljning af annans egendom, hvarjemte äfven en afskrift at köpekontraktet företeddes, så förmådde han slutligen Erik Larsson, som började tro att Astner aldrig brännt upp sitt exemplar af kontraktet, utan lurat honom med något annat papper, att uppgöra nytt köp, d. v. s. ännu en gång återköpa Astners an