Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 2

renskrifvares roll. Jag eger ännu ett bref, i hvilket min gamle, gode förmyndare säger helt naivt: .,Tillskrif Hans i mitt namn ett riktigt hjertligt bref, i hvilket du kan tillägga mot slutet huru mycket jag har glädt mig åt hans, af dig författade skrifvelse. Den gamle gossen tycks blifva yngre med hvarje år, och det skulle ej förvåna mig om han ännu en gång kom på giftastankar. Min svärfar deremot yttrade en gång, då jag föreläste för honom ett på tillsägelse af öfverstelöjtnanten af mig till honom skrifvet bref: , Man kunde verkligen tro att han vore så mycket yngre än jag som han är äldre. Man måste afundas den gamle bussen hans jernkonstitution; skulle inte förvåna mig om han inträffade här en dag för att besöka oss. Och sålunda lyckades jag att fullkomligt föra de båda kära gubbarne bakom ljuset rörande hvarandra; i tankarne sågo de sig båda i den kraftigaste mannaålder; den ene gladde sig öfver den andre, de glömde att åtminstone trettio år hade förflutit sedan deras sista sammanvaro, och kunde således af hvarandra endast uppgöra en bild sådan det förflutna framställde för deras minne. Tiden förflöt; Werker blef gladare dag efter dag, oaktadt hans kroppskrafter synbart aftogo. Alderdomen, men ännu mera de lidanden och umbäranden han utstått under sitt afskiljda lif hos de infödda gjorde sig gällande, och sålunda inträffade det en vacker vårmorgon för två år sedan att han hade ingått i den eviga hvilan, i stället för att företaga en promenad i sko-!.