Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 2

— —55555556655 oss det bästa skydd mot den heta eftermiddagssolen, och fru Jeanette samt den lilla Johanna hade begifvit sig till sina hushållsbestyr, då Wandel af egen böjelse åter förde samtalet på sin lefnadshistoria. — Ni frågade mig efter min Jeanettes far, började han i det han framtog ett bref ur sin ficka och lade det framför sig på bordet, — och med det vilkor att ni ej anser det som en antydan att förkorta er vistelse hos mig, vill jag nu fullända min berättelse. Werker har vistats hos oss ända till sin död. Han följde oss till missionen och derifrån hit samt var alltid en trogen kamrat och medhjelpare vid mina arbeten. Han försjönk ej åter i sitt fordna djupa svårmod, men hela hans väsen bibehöll ett vemodigt allvar. Han talade sällan och litet, men hans ögon uttryckte tydligt att han kände sig lycklig och nöjd. Han var alltid mild och vänlig och aldrig kom ett ord af otålighet eller missnöje öfver hans läppar. Deremot minns jag mig aldrig hafva sett honom le under de första åren af vår sammanvaro. Först då vår lilla Johanna började framstamma enstaka ord och en gång helt oförväntadt kallade honom morfar, uppIrstes hans ansigte åter af ett lyckligt leende. Från denna stund lefde han likasom upp på nytt och egnade ett större intresse åt den yttre verlden. Han talade med lugn och undergifvenhet om det förflutna samt emotsåg framtiden med glad tillförsigt, och nästan ingen dag förgick utan att han åtminstone en gång upprepade att vår lilla Johanna var en trogen afbild af hans äldsta, aflidna dot