Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1866, sida 3

Bröllopet hölls hos grefvens moder på ett gammalt slott långt inne bland stepperna och sex mil från grefvens residens. Då vigseln var fulländad förde grefven sin älskvärda gemål in i ett präktigt ekipage, och på vägen från det ena slottet till det andra blef han öfverfallen af vargar. Genom ett felsteg störtade han ur vagnon i snön och blef söndersliten af vargarne. Ilästarne, hvilka skenade af förskräckelse, stannade ej förrän vid gre vens slott, som var praktfullt upplyst till ära för det unga, nygifta paret, men der sorgen inträdde i glädjens ställe. I denna stund är grefvinnan Ö... 24 år och eger 24 millioner francs. — Hur mången suckar ej vid åskådandet af hennes förtjusande porträtt och huru många suckar får hon ej sjelf höra? Elaka menniskor påstå att hon har onda ögon, men så många skatter af alla slag — äro de ej värda så mycket, att man för dem borde trotsa alla faror? Furstligt giftermål. Inom den engelska konungafamiljen kommer åter ett giftermål att ega rum med en af de tyska småfurstarne, i det att prinsessan Mary Adelaide af Cambridge (drottning Victorias niece, född 1833) har blifvit förlofvad med prinsen af Teck, en son till hertig Alexander af Wärtemburg och dennes gemål i ett morganatiskt äktenskap, grefvinnan Hohenstein. Förr bar prinsen blott titel af grefve v. Hohenstein, intill dess konungen af Wärtemburg 1863 genom ett dekret gaf honom hans nuvarande titel och rang. Prinsen af Teck är född 1837 och således 4 år yngre än fästmön. Ett farligt rus. Flera Londonertidningar omtala en tilldragelse, som väckt stor rörelse och bestörtning i Brighton vid revyen Annandagpåsk med de frivilliga skarpskyttarne. En skarpskytt vid den irländska afdelningen af Londons frivilliga, vid namn Patrik Butler, blef nemligen af regementets öfverste, markisen af Donegal, arresterad för det han hotat att skjuta prinsen af Wales och för det han tillika på revydagen hade haft skarpa patroner i sin ficka. I anledning häraf hölls ett förhör under Onsdagen på rådhuset i Brighton. Af vittnesförklaringarne upplystes att Butler på Påskdagen på ett värdshus utanför staden hade fällt nämnde hotelser och förevisat skarpa patroner, men samtidigt varit under ett så starkt inflytande af whisky, att han måste bäras bort derifrån till sin i-staden bosatte broder, hos hvilken han förblef till Annandagen. IIan kom då så sent upp, att kåren redan hade afmarscherat och han måste gå efter. Han visade vid bortgåendet sin broder patronerna och sade, att han ej visste om han skulle taga dem med sig eller ej. Då man på revyplatsen arresterade honom för de yttranden han haft föregående dagen, frågadeiman honom om patronerna, och han förnekade sig hafva dem hos sig; men då han blef visiterad, fann man dem. Butler medgaf att han på Påskdagen hade varit full, men kunde ej på något sätt minnas sig hafva fällt några hotelser; de skarpa patronerna hade han köpt för att begagna dem efter revyen, och han tog himlen till vittne på, att han icke bar hat hvarken till prinsen af Wales eller till någon annan menniska i verlden. Hade han under ruset sagt något hotande mot prinsen, så måtte det varit på gyckel. Efter rådplägning mellan domaren, flera myndighetspersoner och markisen af Donegal, fick Butler en tillrättavisning för det han hade supit sig full och slapp dermed fri.