Bref från en svensk skräddargesäll i Amerika. Bland många bref från landsmän, hvilka utcandrat till Förenta Ststerna för att söka ycka, torde få hafva så srantens första öden få d j . som en skicklig såråddargesäll, L-VX, hvilken fraste från Stockbolm as raxt föra midsommar i fjol och som i slutet af förra året skref från Chicago till sin förre mästare, hr H. härstäde ett bref, h vi meddela en stor med smärre ändringer i ordställvingen. Jag kom till Newyork den 1 S-pte var der i 3 veckor, och bodde hos Det kostade sju dollars i guld i veckan, säger s rår svenskt. Mina penniges igtvis slut och jag var pank som en kyr men teppade ändock icke modet, för j kamribr dag, komm åd. Jag ka mig någon plats derföre att jag icke kunde språket, som är det värsta af all. Hede jag kunnat det, så bade jag fätt plats hvar gom belst som tillskärare; men du må tro att man kommer icke Jängt m man i Sv för här kan de i allmänhet litet ms Uar profvar man icke någon rock och den skall passa ändå. Jog var i Nuwgsork, som jag sade, i 3 veckor utan arbete och penniogar. Så kommo ivå bekanta från Stockholm. De bådo mig att skulle följa dem ännu 1,040 mil (engeiska; gör upgefär 150 svenska mill) till. Jag svarade: jag är Penk. ,Du skull få låva af mig till ressl., säger den ene af dessa. Tokig gjorde som gaien bad. Jag tog 30 doltars (120 rdr.) Vår kosa skulle bli till Chicago. dit vi reste utan att veta i hvad ändamål. Der kom vi att bo hos en tysk som skörtade upp oss ohyggligt. Der bodde vi tre stycken i 3 dagar; det kostade 15 dollars eller 60 rår. Vår kassa var nu jemt slut, alla tre. Jag hade icke ett öre. Jag fick veta att det fanns en svensk skräddsre (det var sannt: den ena af mitt ressällskap är skräddere och heter Grarqvist, den andre heter Johansgon och är destillator, båda från Stockholm). Jag gick till skräddaren som är svensk och heter D. J. Hussander. Jag frågada horom om han kunde använda m Han sade ett jag kunde få försö Som i aldra största olyckan var en lycka s t nyss mistat en som hade rest till Newy. han sade att jag kunde få börja a först, för hen skulle först rangern Den andra (Grarqvist) och i staden. Det må du tro — Vi arbetade i komp bv bäst. Jag sydde i 32 dag. Vi gjorde e och ett par byxor, dem fick vi 8 dvilars för. Om Tisdagen stede H reder tll mig att jag se omms Ler och a (sum Jag blär; ar alltiug ora tog fram 4 dofi. t) och ga: den basta Br blet jag varse: jo sait han ingen Jag bade ändå beställt den fr den kostade mig 40 rår. Jag och svor och klippte, men amerikansk sax som kusiade Här j sedan och har fatt lof att stanna f här en månid och vå iräg huru mycket jog fiex i vici jag har tänkt betala 14 dol: ken icke betala mer så e ni icke kan ket. Jog var glid att tå det, iör här är ryå då man icke kan språket — förfärligt svår Jag kan bara sköra tiil. Ena kund kan jag ick sköta. Han har en som har varit hos honom 7 är, som heter Pettersson och som nu är kompani med bhonom. — en här går ick skrädderiet såsom hemma. Här är ehlting kon tant. IIär sä!des en Lördag för 1,395 dallar koutant: kläder, ger, löskragar, skjortor handskar, unde trejor m. m. Det är bra såidt tror jag — nära 4,000 rår. i Här är ganska basynnerligt. Här är ing. herre och ingen dräag alla li Här kor. mer hvar och en och sjelf hemtar sina kläde och batalar sina iugar och tager sion klå der och går. M r här you (ni) åt pre sidenten såväl som önaren. Här ar a betaren lika god som srbetsgilvaren, och säge aldrig annat än you. Att bär är ett obegrif ligt godt land, det är säkert, men ingen få scåra här som man gör i Sverge: gå och Jat sig. Man får arbeta. Hår supes icke. De som det gör blir ansedd som den etersta uling. Hade jag kunnat tu! 2, så skull jag ha fått en plats på 20 dollars i vecken, me man kan icke lära det på mindre än 2 år. (Bro skrifvaren torde hafva särdeles svårt att Jä sig språk, möngen kan läsa engelskan bjelpli 14 ett halft år, då han vistas bisnd engelsmar Jeg betalar der jag är insckorderad och sp rar 6 dollars i veckan, förutom tvätt. Här : mycket svenskar. Jag har redan ingått s0 ick känns och py Hen svarade veckan, för jar Å 2