Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1866, sida 2

Norge. Storthinget har med skonslös hand tagit tu med krigsdepartementets chef, statsrålet Wergeland. En af de mot honom rikade förebråelser ligger i följande omstänligheter: Vid förra storthinget hade statsrådet Wergeland framlagt en ny organisationslan för infanteriet, gående ut på att letta vapenslag för framtiden skulle inlelas i regementen om 2 bataljoner ä 4 kompanier i stället för den gamla kompanioch corpsindelningen. Storthinget ville imellertid icke veta af dessa vidlyftiga reformplaner, utan beslöt att budgeten för) armön skulle affattas efter den samla ordningen, hvilket beslut särskildt meddelades regeringen. Då inträffade danka kriget, hvari vi hotades att blifva indragna; ett urtima storthing beviljade medel till att försätta en del af armön på krigsfot, och statsrådet Wergeland passade nu på och genomförde sin af storthinget kasserade organisationsplan för hela armån, dock så att han icke använde ordet rregementel, utan det dermed fullkomligt adeqvata halfbrigadProtokollskomitön uttalar sig härom på följande sätt: ,.De af statsrådet för genomförande af hans organisationsplan anförda grunder äro blotta påståenden och dertill upprepade påståenden, hvilka likasom det derpå stödda förslaget blifvit förkastade af storthinget. Ty genom sina beslut härom hade storthinget uttalat, att det hvarken för fredseller krigstid ville ingå på den å förslag bragta ordningen för armn. Derigenom har arme-styrel sen blifvit förständigad att vidblifva den af stor thinget beslutade gamla ordningen eller åtminstone så litet som möjligt afvika derifrån eller, om storthinget gifvit några antydningar, då med tillbörlig hänsyn till dessa utarbeta nya forslag, Derefter följer ett det tydligaste consilium abewndi, i det komitän yttrar: ,Finner alltså vederbörande minister, att han under dessa förutsättningar icke kan på tillfredsställande sätt lösa sin uppgift och derför icke kan eller vill underordna sig storthingets uttalade vilja eller åtminstone försöka att vinna dess bifall genom att modifiera sina förra förslag, efter som de nu enligt hans mening äro, om icke de enda riktiga, dock de enda för hvilka han vill bära ansvaret; så synes det, med hänsyn till den sak han önskar främja, men hvars utveckling hämmas genom hans personliga ställning, som borde han finna sig uppfordrad att öfverlemna sakens vidare ledning åt krafter, som voro villiga att försöka sig på den ofvan antydda uppgifter och åtminstone icke derifrån förhindrade af sing antecedentia. Så tyckes imellertid icke armådepartementets chef statsrådet Wergeland hafva uppfattat sin ning — — T —. — —— — Detta är dock ännu ej sjelfva hufvudanklagelsen, utan denna omtalas sålunda: Sedar statsrådet Wergeland på egen hand hade genomfört sin armåplan med hänsyn til den förmodade utryckningen i anledning af dansk-tyska kriget, gick som bekant def krigiska ovädret snart förbi för de för enade rikena; och den naturliga följder deraf för armån hade, skulle man tycka bort blifva den, att dess organisation stra återkommit i sitt gamla skick i enlighe med storthingets uttryckliga vilja. Mer statsrådet Wergeland hade annorlunda be slutit. Han utverkade sig en kunglig re solution, på grund hvaraf ,den för krige åvägabragta interimsorganisationen af in santerlet skulle fortfarande bibehållas; och detta gifver komiten anledning att an märka: ,Hvad som ursprungligen kunde förklaras såson grundadt i en mindre klar uppfattning af situatio A —