Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1866, sida 2

Finland. Vödens bleka hamn vandrar öfver Suomis bygder. Jemmerj och qval teckna den stig der han framgår. Dystrare dagar torde det hårdt pröfvade landet aldrig hafva upplefvat. Se här en af de många skildringar, som i detta hänseende förekomma, uti ett bref till Helsingfors Dagblad: Armod, nöd, elände. Nyslott den 29 Mars. Tre ord äro de som vittna i vårt arma land om att de sednaste missvextåren ej spårlöst försvunnit. Redan i höstas hördes en dof klagan, som sedermera gaf sig luft i tryck och nu ljuder som ett förtviflans nödrop, Tusende uppstämma detsamma, — det kan ej mera tystas. Korrespondenternas skildringar kunna ej mer vara så gripande, som de borde; ty hvad man ser, går öfver allt begrepp. Skaror at ,tiggare utbreda sig, som egyptiska gräshoppor öfver Suomis bygder, De ro nakna, hungriga, törstiga och husvilla. Det r hjertslitande att se dessa af köld och hunger skälfvande hopar, höljda af knappa trasor. — Nu låter man bli att förnämt och kallt säga öfverdrifver, nöden. är ej stor. Intyg i try skrift dugde icke då, nu representera de sig i lefvande kött och blod. Den mest tviflande måste dock tro sina egna ögon och kanske beklaga att han dröjt med hjelpen. Den måste nu nolens volens ut och det med ränta; — ty nöden är bister och bultar med hårda slag på menniskohjertat. Hjelpen går nu ut i qvarter, värme, kläder, mat och penningar, vanligtvis utan att man derföre kan erhålla någon motsvarande valuta i för de bettlande både för själ och kropp helsosamt arbete; ty hvarifrån skall detta tagas åt så många. Hade man i höstas lemnat hälften af det man nu nödgas gifva, så hade med dessa medel mycket godt blifvit uträttadt i och för vårt fådernnsland samt mycket irrar