——-— rr EäöEHEu ehus med första kommer att uppsättas. Redan spelar en liten vattenkonst nere vid slottskällan. Från en urna, placerad i dammen, strömmar jemt kristallklart vatten från källan och i går på Söndagen lockade den tusentals personer bort till sig. Alla de s. k. svartbäcksgubbarne hvilka jag väl en gång förut talat om — äro redan gångna till sin förgängelse eller med andra ord: Fyris är norr om Upsala fri från is. I Thorsdags hade vi nöjet höra en konsert, — Filharmoniska sällskapets andra — der ,, Hjalmar och skön Ingrid uppfördes och den blef icke minst intressant derigenom att tvenne goda sångerskor från Stockholm, mamsellerna Ellen Bergman och Uilda Wideberg, hade öfvertagit hufrudpartierna: Elfdrottningens och Ingrids. Konserten var talrikt besökt och de fremmande sångerskorna blefvo till fullo erkända. I Lördags gåfvo de en konsert af så gediget och storartadt innehåll, att en fylld salong ovilkorligen borde belöna den tjenst, som de visat Filharmoniska sällskapet. Man hade i Annas aria ur Friskytten tillrälle att höra det mamsell Wideberg gått i god skola och att det var en sångerska af mycket lofvande talang. Mamsell Bergman syntes ej vara koloratursångerska, men hade deremot en den renaste och klangfullaste ton — en kammarton, om vi våga nyttja det uttrycket, som tog ut sin fulla rätt i Folkai Hon sjöng en visa af Josefson, heter Stjernklart samt en af Kjerult kan endast säga om utförandet I! 5 närvarande kompositören yttrade: vi jag ha den sjungen . sång inledde konserten. På för de gässtande sångserenad af stusdentkårens t. Dircktör Josefsons vårkonsert 20 Maj och studentkårens dagen efter promotionen. Apropos promotion, så hafva här varit heta debatter om en sådan verkligen skulle bli af eller ej och definitivt afgjordt är det sxäl ännu ej, ehuru tidningarne på platsen förkunnat sådant, men det sedvanliga valet af ordförande, som kandidaterna gjort, I (hr docenten Johansson, kårens v. ordförande) samt bestämmandet af hedersrummen, tyda på, att allt hopp ännu ej är förloradt. Primus är kandidaten G. Linnarsson, vestgöte, och ultimatus kandidat H. O. Hildebrand, Kalmarbo, allt unI der förutsättning att de fullgöra sina disputationsprof. Ännu har icke mer än en disputerat pro gradu, men det blir som förr varit vanligt 3—4 disputationer om I dagen under loppet af sista veckorna. En af jubelmagistrarne, d:r Börjeson, ligger shär temmeligen illa sjuk, men man har hopp om hans återställande. Han lär komma att på sin hedersdag från trycket ulge ett nytt skådespel, som redan är färI digt. Göteborgs nation följde i Lördags till grafven en gammal aktad hedersledamot, f. d. lektorn vid Göteborgs gymnasium d:r Carl Thunberg, som afled på Håga vid Upsala den 6 dennes, 60 år gammal. De som varit hans lärjungar, då han tolkade romarspräket, hafva mycket att tacka I nom för, och som lärare var han allmänt omtyckt för sin humanitet och sin grundlighet. Hans långa verksamhet vid Göteborgs gymnasium var förenad med oafI brutet sjelfstudium och ännu på allra sista tiden läste han med kärlek och beundran sina gamla klassiska författare. Men äfven dessa måste ofta vika för forskningen i amat och man kan säga om honom, att han följde med sin tid. Göteborgs nation förlorar i honom en aktad medlem och en gästfri värd, hvars uppsluppna humor och roande skämt alltid gjorde en visit derute hos honom till en högtidsstund. Han var ungdomens vän, och en god historia satte han värde på, likavisst som han sjelf med nöje meddelade hvad skämtsamt och lärorikt han visste. Han sörjes af efterlefvande maka och trenne barn. 1 Göteborgs nation var en dödsruna ristad, som på besgrafningen utdelades. Den var författad på lärarens och vännens älsklingsspråk latinet, och öfversändes här, för au vittos det den latinska sängen ej är allde les död vid vår högskola. Det är grekiska och det ver, hette det fordom. Vår respondent torde ursäkta att samma om det latinska pc slutverserna kunna dock ej skada. ,Macte pia virtute, senex! Nunc ore supremo Te voco: jam valeas! Sit tibi terra levis!UTRIKES