Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1866, sida 3

(Insändt.) Vid HILDA WETTERGRENS graf. Den 15 April 1866. Liksom våren i dess sköna knoppning Nyss Du leende ibland oss gick, Litvet log mot Dig med glad förhoppning, Helsan strålade ur hvarje blick. IIärjarn kom, den dystre Dödens engel! Slöt Dig, obeveklig i sin famn, Bröt den späda liljan på dess stängel, För att sänka den i grafvens hamn. Men, Du sjelf, befriad ifrån smärta, Lyftat vingen till en högre flygt Och nu hamnat vid den Fadrens hjerta, Der Du hvilar säkert, lugnt och tryggt. Der, Din rätta plats ju måste vara, Han i år Dig kallat till Sin brud Och ibland de frälstas sälla skara Kläder Han Dig i Din bröllopsskrud. Sörjen ej, föräldrar, syskon, vänner Eder Hilda; ty hon lycklig är, Hon en öfverjordisk sällhet känner, Fri från smärta, oro och besvär. Och ett hopp ju står Er alla åter, Det, att en gång möta henne der, Hvarest ögat icke tårar gråter; Ty hos Gud den rätta glädjen är. A. C. H.