min gamla roll, ville jag gerna återse min dotter annu en gar Med dessa ord släckte han den lilla elden i min håla, och sedan han så godt som möjligt hade utplånat spåren efter densamma, tillslöt han åter öppningen med de närliggande stenarne och träklumparne. Jag märkte derefter att han gjorde ett kort besök hos sin dotter, och då röster slutligen hördes från alla håll i byn och förkunnade dagens inbrott, var det så tyst i medicinhyddan som hade jag varit den enda lefvande varelsen derinne. Tillochmed veden i den af Werker underhållna elden, vid hvars matta sken han fortfor att läsa mitt manuskript, tycktes spraka och knastra mindre ofta. (Forts.)