Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1866, sida 2

från den politiska skådebanan, ty planens t genomförande kräfver enighet och förtroende mellan de tyska staterna, till hvilkas nuvarande oenighet och fiendtlighet ni sjelf ir den förnämsta källan, och det kräfver för sin behandling andra händer än edra, som under åratal arbetat på att tillintetgöra parlamentarismen i ert eget land.— Den bundsförvandt, som hr v. Bismarck påräknat för sina krigiska planer, i preussiska och tyska folket, har således icke inställt sig och skall icke inställa sig. Det tillbakavisar gafvan, sålänge hon räckes af hans händer, och det fortsätter sina demonstrationer till förmån för freden, stämplande hans försök att bringa ettinbördeskrig i gång såsom ett brottsligt attentat mot fäderneslandets dyrbaraste intressen. Dessa demonstrationer må af preussiska regeringspressen fördömas såsom straffvärda försök af folket att inblanda sig i konungens prerogativer, och Hans Maj:t sjelf må med en snäsning tillbakavisa petitionen från Berlinerbörsens äldste om fredens upprätthållande — dessa demonstrationer kunna dock omöjligen hafva förfelat sitt intryck å högsta ort. Omgifven både i öster och vester af opålitliga grannar, som under skenet af sträng neutralitet gerna skulle se en kamp mellan Tysklands stater uppflamma, skall konungen af Preussen finna ökade betänkligheter vid att släpa ett motvilligt folk till krigets slagtarbänk. Ett försök härtill utsätter preussiska regeringen för den dubbla faran af nederlag på valplatserna och revolutionära rörelser i det inre. Hvad angår Österrikes och mellanstaternas förhållande till frågan om ett tyskt parlament, så hafva de visligen aktat sig för att ogilla det. De hafva tvärtom till principen antagit det, ehuru deras politik utgår på att döda det genom tidsutdrägt. Men en verkan af det Bismarckska förslaget är här obestridlig; det har bidragit till att ännu kraftigare sammanknyta Österrikes och mellanstaternas intressen och att sålunda stärka förhoppningarne på fredens upprätthållande. Slutligen bör icke lemnas ur sigte, att grefve Bismarcks plötsliga uppträdande med demokratisk mask väckt ovilja och bestörtning inom den principtrognare delen af junkerlägret i Preussen, som hitintills varit hans enda stöd. Hans ställning har derigenom blifvit betydligt försvagad, och äfven från detta håll förnimmas nu röster, som ropa, att Preussens politik är starkt komprometterad, och att dess planer, de må vara krigiska eller fredliga, reaktionära eller demokratiska, hafva ingen utsigt till framgång, förrän de öfvertagits af en man, som åtminstone hos något parti, om ej hos hela folket, åtnjuter ett fast förtroende. Mer och mer gör sig den mening gällande, att konung Wilhelm, antingen han vill krig eller fred, måste uppoffra sin premierminister. Denna mening har gifvit sig luft i upprepade rykten, att Bismarck redan nu vore på väg att afgå ur ministeren. Kreuzzeitung, som under de sednaste dagarne blifvit temligen ljum i sina sympatier för grefven, förklarar visserligen dessa rykten för ogrundade, men tillägger, att hans helsotillstånd icke är det bästa och att han är lidande af öfveransträngningar. Det är således möjligt och nästan gränsande till sannolikhet, att vi snart skola bevittna slutet af en äfventyrarepolitik, som i hänsynslöshet, fräckhet och — tilläggom — ensald, knappt har haft sin like. Preussens Cavour, såsom han af en tillfällig framgångs stupide beundrare, blifvit kallad, ehuru han i alla stycken varit den store statsmannens rena motsats — synes snart hafva spelat ut sina sista kort. Det torde för konungen och kamarillan i Berlin blifva något svårt att skilja sig från en man, som så ogeneradt sparkat författning och lagar åsido, när det gällt att gifva kraft åt det kungliga godtyckets nycker och det feodala partiets önskningar, och skiljsmessans bitterhet torde blifva desto större, som man lär Ifå svårt att ersätta honom med en mindre komprometterad personlighet af samma skaplynne; fördenskull har man väl att vänta ytterligare ansträngningar för att Thålla honom uppe vid statsrodret. Men sendast genom hans afträdande kan någon sordning återställas i den namnlösa och sobeskrifliga förvirring, hvari han lyckats I bringa Tysklands angelägenheter, en försvvirring. som redan vuxit Tysklands regesringar öfver hufvudet och hvilken i längIden endast kan komma revolutionen till I godo. Staden och Länet. Iandshöfdingen Grefve Ehrensvärd DHHILUIHHLH VULLIU. F 1