Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1866, sida 2

Som vanligt vid dylika tillfällen uppmanades jag att deltaga i rådplägningen. Man visade mig flickan, hvilken jag knappt bevärdigade med en blick, och mar räckte mig manuskriptet. Jag hade beslu tat tilldela Svartfogel Jeanette och att låt: de öfriga krigarne draga lott om manu skriptet, då jag till all lycka började at bläddra i det-sistnämnda. Jag läste be kanta namn, jag läste tillochmed mitt ege namn och min dotters, och likasom annarsmå barns skri brukade leda mina tanka i en annan riktning, så greps jag redar vid genomögnandet af de första raderne af en dylik, men vida mera uppskakand själsrörelse. Ju mera jag läste, desto kla rare blefvo mina tankar, desto lifligar framträdde det förflutna för min själ. Från detta ögonblick vaknade åter inon mig faderns och den hvite mannens käns lor; men tillika erfor jag en oemotståndlig lust att bedraga indianerna för att derige nom vinna tid att genomläsa skriften och upptäcka i hvad mån de båda fångarnt stodo i samband med manuskriptets inne håll. Emedan jag annars alltid var stum, väckt det ej ringa förvåning i församlingen di jag, efter att flyktigt hafva genombläddra skriften, började tala och förklarade att de talande papperet innehöll en utomordent lig trollkraft. Mina åhörare betviflade ick mina ord; de sågo i min så plötsligt väckt: talförmåga en verkan af den i manuskrip tet föregifna, öfvernaturliga medicinen. Det lyckades mig således lätt att öfver tala dem, att jag måste noga undersök: den farliga trollkraften, innan fångarne: öde afgjordes. Vid den andra sammankomsten i denn: