Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1866, sida 1

på detta sätt; jag svarar er således, ja, jag vill göra Schanhatta till min rättmätiga kristliga maka, ty jag vet attjag derigenom grandar icke blott min egen utan äfven hennes jordiska lycka, men -— detta låter barnsligt från min mun, jag är ju en fånge och vet hvad som väntar mig här. BSchanhatta befinner sig i en jemförelsevis dräglig belägenhet, anmärkte medicinmannen förströdd, i det han stoppade manuskriptet inom sin stickade läderskjorta och derefter slog kolen från sitt bloss samt svängde det så att det brann klarare; — jag har gifvit henne mat och dryck, jag har rädt henne att vara tålig och lofvat rädda henne. Äfven dig, min vän, bringar jag mat och dryck, men innan jag ger dig båda, så säg mig om dina sjettrar plåga dig? Jag kan inte tage bort dem helt och hållet, det kunde blifva upptäckt, men jag skall lossa dem så att dina lemmar ej domna, ty du skall troligtvis snart nog bebölva anstränga dem till det yttersta Jag förklarade att om mina band lossades vägot, skulle det betydligt lindra min belägenhet. Den hemlighetsfallo gabben skyndade sig alt med öfvade händer uppfylla min önskan hvarefter han satto rig ned på marken bred vid mig och höll omvexlande den med frisk vatten fyllda kurbitsflaskan till mina läppar. eller räckte mig några skifvor buffelkött. Han sönderbröt derefter blosset och fler: i hans gördel instuckna cederstycken i min dre bitar, vch sedan han upptändt en liter eld nära dörröppningen så att röken drog sig inåt hyddans husvudgemak, hvilket val beqvämare än om han hade behållit facklar i sin band, vände han sig åter till mig. — Ni frågar med hvad rätt jag efterfor