Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1866, sida 3

BRA 3 9 ERHåmnERAAUAHS ämnen. Menniskokännedom. Såsom man känner bar dom fallit i sista instansen i bankiren Mires konkursmål. Mirö3 har frikänts för de stränga ansvarspåståenden kreditorerna gjort mot honom; han har gjelf blifvit utsedd till ,,liqvidateur i sin ,,Caisse des chemins de fer samt får åter börja med sina bankir-affirer — något som han också redan gjort. En fransk tidning berättar med anledning af detta hans slutliga frikännande följande anekdot från den tid Mirds satt häktad: Mires satt i sin cell uti fängelset i Douai. Aftonen före den dag han skulle tå sin dom, infann sig hos honom på besök en af domstolens ledamöter och underrättade honom om, att domen skulle aftunnas, samt uppmuntrade honom att iakttaga lugn inför domstolen. — Är jag frikänd? frågade Mirds. — Ni inser, att jag ej kan yttra mig i den saken. — Hvarför icke? Låt mig veta mitt öde! Är jag frikänd? Men oaktadt fångens enträgenhet upplyste domstolsledamoten honom ej om verkliga förhållandet och lagade sig i ordning att gå. — Jag får då bjuda er farväl, sade Mirds, räckande handen åt sin gäst. Denne fattade den och tryckte den till afsked. — Ah! visste jag inte det, utbrast Miroz, jag är frikänd. — Hvarför tror ni det? — I motsatt fall skulle ni beslämdt icke ha tryckt min hand. Ett notabelt dödsfall omtalas i Hamburg under den korta rubriken: Molly är död. Molly var den zoologiska trädgårdens derstädes förnämsta apa. Molly har aflidit af lidande i bjertat, väckt af hemlängtan. Stackars Molly!