Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1866, sida 2

FRANKRIKE. De från Mexiko nyligen erhällna underrättelserna tränga allt annat i bakgrunden. Baron Saillard hade den 3 dennes audiens hos kejsaren, i hvilken naturligtvis meddelades svaret från kejsar Maximilian, i hvilket säges, att den mexikanske kejsaren ,på det lifligaste önskar, att Frankrike icke för hans skull måtte råka i någon förlägenhet, och om således det är en nödvändighet för franska regeringens inre politik att draga franska trupperna tillbaka, så skulle han ingenting deremot hafva att invända. Detta stolta språk lemnar — efter hvad ,France förmenar — ,ett nytt vittnesbörd om kejsaren Maximilians tillgifvenhet tör Frankrike, äfvensom om hans tillförsigt till varaktigheten af sin makt. ,,France vill icke förstå, att det också kan vara ett förtviflans språk. Ty huru skall kejsar Max kunna reda sig på egen hand? Anfallet på den belgiska ambassaden, på en af Mexikos största stråkvägar, har, som vi förut yttrat, temligen tydligt angifvit hura det är bestäldt med säkerheten tiil lif och egendom i det olyckliga landet. Man vill äfven med visshet veta, att en väldig resning ånyo utbrutit i provinsen Islisco. Emellertid skulle, enligt den med kejsar Maximilian träffade öfverenskommelsen, en del af franska trupperna afgå från Mexiko i November innevarande år, en annan afdelning i April 1867 och den tredje och sista före utgången af sistnämnde år. Underhandlingar pågå mellan Frankrike och Mexiko om säkerheters anskaffande för de förskotter, som sistnämnde land erhållit, äfvensom för de franska kapitaler, hvilka engagerats i de mexikanska statslånen. Från en mängd kolonister i Algier har en adress öfverlemnats till Lanjuinais, i hvilken på det kraftigaste protesteras mot den dementi, som general Allard i lagstiftande församlingen velat gifva mot de uppgifter om Algier, som nämnde medlem af denna församling haft. I denna adress bekräftas Lanjuinais uppgift om mordet på de 18 franska kolonisterna, och de flesta af undertecknarne utaf adressen hafva varit ögonvittnen till de händelser, som Lanjuinais i sitt tal uti lagstiftande församlingen omtalat. Frankrike har ånyo förlorat en af sina gamla, utmärkta skriftställare: Tocquevilles vän och utgifvaren af hans skrifter, Gustave de Beaumont, deputerad under Julimonarkien, medlem af franska akademien och en af den nyare franska historiens ädlaste och renaste karakterer, är icke mer. Till och med France yttrar om honom: , Han tillhörde de utmärkta män, hvilka under striderna för friheten ständigt bibehöll snillets storhet och karakterens renhet. Gustave Auguste dela Bonniniere de Beaumont var född den 16 Februari 1802 i Boaumont-la-Chartrei Sommedepartementet. År 1831 uppdrogs han att, i sällskap med sin vän och studiekamrat Zocqueville, studera fängelsesystemet i Förenta Staterna. År 1839 valdes han till deputerad för Sarthe och anslöt sig till venstra centern. Efter Februari-revolutionen bief han äfven representant och afgick, under det Cavaignac var president, som ambassadör till London, der han qvarstannade tills Louis Napoleon blef president. Den 2 December 1851 var han en af de deputerade, hvilka, samlade i 10:de arrondissementets mairie, arresterades och fördes till fort Valerien. Hans politiska bana blef un afbruten och den akademiska förlamad. År 1836 hade han gift sig med sin kusin, en dotterdotter till Lafayette. Hans arbete ,öfver det amerikanska fängelsesystomet, hans Marie eller slafveriet i Amerika och hans ,Irland i politiskt, socialt och religiöst!hänseende hafva erhållit priser af franska akademien. Beaumont var en fin, ädel natur; något opassande ord eller någon oren tanke kom aldrig ur hans penna. Destovärre har det andra kejsardömet icke förstått att vinna sådane män för sig eller att använda dem på rätt ställe. Medlemmar af åtskilliga engelska penninginstitutioner samt flera engelska och franska ingeniörer hafva nyligen haft ett sammanträde i Paris för konstituerande af ett bolag, hvilket skulle derstädes bygga en underjordisk jernbana, efter mönster af dem, som finnas i London. Enligt den framlagda planen skulie denna bana gå parallelt med Seinen längs högra stranden. STORBRITTANIEN. Reformrörelsen har under påskdagarne fortgått med mycket lif. I en mängd inflytelserika valorter hafva talrikt bevistade möten hållits till understöd för regeringens reformförslag. Äfven den frisinnade delen af aristokratien har vid dessa möten varit väl representerad, och det har på åtskilliga ställen varit så arrangeradt, att någon , ädel lord eller baronet ,proponerat och någon man af arbetsklassen ,sekunderat de af mötet antagna resolationerna. Edinburgh, Sheffield, Brighton, Manchester, Liverpool, Birmingham och en mängd andra städer och köpingar