Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1866, sida 2

De, som sålunda uttalade sina äsigter, vorol doktor Säve, kontraktsprosten Janzon, hofpredikanten Wahrenberg, doktorerna Björk-I man och Sandberg, prosten Lundholm, kyrko-Ji herden Wennerström, doktor Lindgren, (som dock ansåg en del reservationers offentliga uttalande mindre grundlagsenliga, såsom framkallade genom läsning af statsrådsprotokollen och således på visst sätt stridande mot tryckfrihetsförordningen), doktorerna Ljungdahl, Falk och Rundgren, biskop Anjou och doktor Söderberg. I borgareståndet öppnades diskussionen af hr Sääf, som klandrade det sätt, hvarpå konstitutionsatskottet behandlat de inkomna anmärkningarna, och sade sig hufvudsakligen instämma i de af grefve Mörner och Ramsay afgifna reservationer. Hr Ridderstad gillade visserligen konstitutionsutskottets åtgöranden härutinnan, men ansåg deremot den anmärkning mot regeringen med skäl kunna göras, att den i fråga om de dansk-tyska förvecklingarna icke visat nationen fullt förtroende. I stället för några knapphändiga protokoll hade den nemligen bort framlägga en fullständig tablå öfver förhållandena åren 1863 och 1864, hvarigenom regeringens åtgärder i berörda förvecklingar till båtnad icke mindre för regeringen sjelf än för folket blifvit framstälda i klar dager. I denna hr Ridderstads anmärkning instämde hr Blanche. Hr Ljungberg ansåg, att utskottet bort framställa en närmare utredning af regeringens åtgärder i flera anmärkta hänseenden. Det vore nemligen icke tillräckligt att endast säga, att regeringen icke begått handlingar, hvarför den kunde ställas till laga åtal. I en dylik decharge låge nära nog ett förnärmande mot regeringen, af hvilket den icke gjort sig förtjent. Hrr Witt, Gahn och Carlen sökte fritaga utskottet från beskyllningen att icke hafva egnat frågan nödig utredning. Det hade i detta hänseende gjort allt, hvartill det hade grundlagsenlig rätt och skyldighet, itby att det endast har att tillse det icke någon regeringsåtgärd är mot grundlagen eller allmän lag stridande. I bondeståndet upptog dennä fråga hela förmiddagen. Af flertalet bland dem, som yttrade sig, yrkades, att konstitutionsutskottets memorial skulle ,med ogillande läggas till handlingarna. Å denna sida framhölls af Medin, Forssbeck, Carl Ifvarsson, Rydström, Johannes Andersson från Elfsborgs län, Anders Gudmundsson m. fl. synnerligast tillsättandet af tullkomitän i en sådan riktning och med den instruktion, som ständerna förut förkastat, äfvensom räntans frigifvande, i strid mot bondeståndets särskilda und. påminnelser derom vid förra riksdagen och å en tidpunkt, som, åtminstone för jordbruksintresset, var ganska ogynnsam. Deremot uppträdde till försvar för ministören Carl Anders Larsson, vice-talmannen Anders Eriksson, Hörnfeldt, Jonas Andersson, Ola Jönsson, Rundbäck, Sven Nilsson, Svensön och Uhr med flera, hvilka ansågo reservanterna endast hafva fäst sig vid högst obetydliga anmärkningar, ehuru det ingalunda varit brist på vilja att ertappa så många och så graverande fel som möjligt. Vidare framhöllo denna sidans talare det egna deruti, att reservanterna denna gång utgjordes af 5 adelsmän och 4 prester, men ingen enda från de folkvalda stånden, då man vid föregående riksdagar haft motsatt erfarenhet om de håll, hvarifrån anmärkningarna ledt sitt ursprung. Efter afslutad diskussion förklarade talmannen, det han icke kunde framställa den yrkade propositionen på memorialets läggande till handlingarna ,, med ogillande. Ehuru man ansåg pluraliteten vara af den mening, att detta likväl bort ske, syntes många icke vilja drifva saken till sin spets eller hänskjuta den till konstitutionsutskottets afgörande, då det klander som uttalats nog i alla fall för vederbörande skulle blifva kunnigt, hvarför, då af Medin votering begärdes, det med 47 ja mot 37 nej afgjordes, att frågan icke borde hänskjutas till afgörande af konstitutionsutskottet. Härefter förklarade talmannen, att memorialet var af ståndet lagdt till handlingarna. Åtskillige ledamöter, och ibland dem Carl Ifvarsson, reserverade sig dock mot talmannens propositionsvägran. Presteoch borgarestånden hafva för öfrigt förehaft konstitutionsutskottets förslag, att konungen ej må utan riksdagens samtycke blifva regerande furste af utländsk Istat, samt beslutit antaga det såsom hvilande till grundlagsenlig behandlig vid nästa riksdag. Dessa begge stånd hafva äfven behandlat statsutskottets förslag att anslå 500,000 rdr för innevarande år i och för ytterligare erforderliga expropriationer för Sammanbindlningsbanan genom hufvudstaden. Detta förslag bifölls af borgareståndet med 28 röster mot 23, men afslogs af presteståndet med 26 uastan mat 10Q