Mandanslickan ). Berättelse från Rhen och missouris slodområde. Af BALDUm MÖLLHAUSEN. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg) Sedan denna öfverenskommelse blifvit tråffad uppsteg den homska skaran. Tvenne krigare satte sig såsom väktare nära mig och Schanhatta, hvarefter de öfriga började utrymma min hydda och föra mina få effekter fram till elden för att dela dem. Rörande täcken, ammunition, vapen och ett litet förråd dyrbart pelsverk kom man snart öfverens; den ene förklarade sig nöjd med detta, den andre med något annat, och ingen invände något då Svartfogel tog min bössa, emedan han genom mig hade förlorat sin karbin. En längro underhandlig uppstod rörande manuskriptet. Hvar och en önskade att erhålla det, emedan de ansågo det så kallade stalande papperet som ett utomordentligt verkgamt trollmedel, hvilket i allmänhet bidragit till de hvita inkräktarnes stora framgångar. Några föreslogo att skilja pappersbladen från hvarandra och fördela dem lika, men man afstod derifrån, då man upptäckte att de särskilda arken voro omsorgsfullt sammanfästade medelst fina remmar till ett helt. Man fruktade att genom deras åtskiljande tillintet) Be H.-T. N:o 1—77.