Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1866, sida 1

not klimatet in mot fiendtliga antll; ty emedan jag ursprungligen endast tänkt tillbringa vintermånaderna derstädes, säledes den del af året, då infödingarne högst ogerna beslata sig för vidsträckta ströftåg, så hade bon urder andra omständigheter varit fall komligt ändamålsenlig. Donna afton deremot visade sig min hyddas lägo olycksbringande för mig, emedan någon kunde från andra sidan af kullen smyga sig nästan ända fram till mig. Schanhatta kunde nemligen knappt hafva inträdt i byddan, förrän jag plötsligt såg ett mörkt föremål nedfalla framför mitt ansigte, och i samma ögonblick kände jag mina armar med oemotståndlig kreft och på ett smärisamt sätt tryckta intill min kropp, hvarjomte jag sjelf rycktes baklänges genom en häftig stöt, och innan jag hann göra en enda rörelso för alt befrias mina lemmar stodo tvenne vildt målado, nakna krigare olver mig, hvilka med otrolig snabbhot fängslade mins lammar. Allt detta hade skett med en sådan hastighet och så tyst, att Schanhatta inne i byddan ej hade märkt det minsta deraf. Först då bon åter kom ut med bössan i handen, cåg hon till sin outsägliga fasa att jag, för hvilkon hon med glädje skulle hafva offrat sitt lit tusen gånger, hade blifrit fångad på ett listigt sätt, likt en vild mustang, medelst en lasso. Jag hade nu vändt mitt ansigte mot honno och trodde jeg skalle dö af sorg, då jag varseblef hurs den fruktansvärdaste förtviflun plötsligt socvred hennes kära, sköna anletsdrag. Omkring en sekund stod hon orörlig likt en bildstod; den friska rodnaden hade flytt från honnes kinder, och hennes stora, herr