Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1866, sida 1

Mandanslickan ). Berättelase från Rhen och Miesouris slodområde-. Af BALDUN MöLLHAUSEN. (Öfversättning af Sigfrid Nyborg) — Eller svartfotkrigare, som söka min välgörare, tillade Schanhatta med illa dold oro — min välgörare har dödat några af deras bästa krigare och de vilja hämnas. — Ssartfotter tror du? gvarade jag och samtidigt erinrade jag mig att Svartfgel hade öppet erkänt för mig sin okufliga pssion för Schanbatts; — men du misstar dig, mitt barn; buru skulle svartfötter hunnit hit? Vägen är för lång, och deras skalper skulle löpa fara att upphängas i en ponkas rökglugg. Men gå efter min bössa, vi böra bereda oss på allt, men var försigtig; — hon är laddad. Schanhatta ilade bort, och jag riktade åter min uppmärksamhet mot solen, hvars öfro rand just var nära att försvinna bakom en aflägsen kulle ute på prärien. Jag bofann mig omkring tjugo steg ifrån hyddan och med ryggen vänd mot densamme; men sjelfva hyddan, som jeg tili större delen urholkat i en brant kullo af ringa höjd, låg gå, stt hennes af torf och qvistar bestående tak egentligen bildade on fortsättning ad sluttningen. Vid anläggningen af donna tillfälliga boning hade jag fästat mera afassonde på skydd ) Se H.-T. N:o 1—76.