Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1866, sida 3

skråddaregesällen S. Liljeberg, som tått qvarstanna hos dem öfver natten, äfven lagt sig hade Hanssons barn hemkommit något sednare hvarefter dessa jemval gått till hvila och alls insomnat. Frampå natten vaknade hustru Hans. son genom rop från gatan, att elden var lös, då hon väckt mannen och skyndat upp, dervid hon sett eld lysa genom en springa å dörren. Nar denna öppnades var fullt med eld i köket Hansson tyckte, att det varit liksom eld i hufvudet på honom, ty det sprakade i taket, der elden redan rasade. Han och hustrun jemte barnen kunde endast berga några gångkläder, men det öfriga af lösegendomen blef lågornas rof. Denna var försäkrad i städernas assuransbolag för lösören i Jönköping för 300 rdr och anförtrodt gods för 50 rår. Häraf innehade han vid omnämnda tillfälle tyger till en rock och tvenne västar, som uppbrunno. Anmärkande makarne Hansson bland annat om husets beskaffenhet, att å skorstenspipan ofvanför kakelugnen i deras rum hade funnits en spricka, hvilken måhända uppkommit genom sjunkning af husets grund, gått upp genom trossbotten och kunnat vara eldfarlig, men de ville dock icke påstå att branden härigenom uppkommit. Qvällen förut hade eldats i kakelugnen, dervid rök framträngt härifrån som nästan vanligt, men intet vidare bemärkts. Åklagaren anmärkte, att enligt brandsynslängden hade de under förra året i huset anmärkta bristfälligheter blifvit afhjelpta, hvarjemte behörig brandredskap funnits på stället. Beträffande värdet å Hanssons lösbo ansåg åklagaren detta icke kunna uppgå till assuranssumman, enär effekterna varit långt mindre värda. Några tillstädesvarande personer, som äfven kände till denna sak, intygade detsamma. Hansson åberopade sin förteckning till assuransbolaget och försäkrade att hans uppgift å värdet vore riktig. ,Skandias ombud upplyste, att när huset var till en del uppfördt, hade beviljats enkan Andersson 500 rdrs assurans å detsamma och då hon sedermera anmält, att det var inredt, hade försäkringssumman på hennes begäran höjts till 1,000 rar. Skräddaregesällen S. Liljeberg, som Påskdagen mot aftonen kommit till Hansson och qvarstannat öfver natten, äfvensom pigan Edla Larsson, hvilken bott på nedra botten, hördes äfven, men hade inga närmare upplysningar att meddela än förut är nämndt. Enkefru Mina Nordbom, som eger ett vid brandstället varande hus, anmälde genom ombud, att hennes hus blifvit något skadadt genom eldsvådan, hvarför begärdes ersättning af städernas brandstodsbolag, hos hvilket byggnaden är assurerad. Då något yrkande om målets remitterande till domstol icke gjordes, eller några ansvarspåståenden framställdes mot någon, fann poliskammaren, efter hvad som i saken förekommit, icke skäl vara för handen att remittera målet, utan fick detta bero vid den hållna undersökningen.