lighet i skidlöpningskonsten, Efter halftimmans slut marscherade truppen åt Gådeålandet, der tiraljering genom skogen företogs, hvarpå hemfärden anträddes isledes, då vägen togs längs efter kanalen och man åtskildes utanför residenset, hvar och en serdeles belåten med sin morgonpromenad. Ett mjölkmöte hölls den 27 April å Hernösands gästgifvaregård der det beslöts att från d. 1 April höja mjölkpriset till 45 öre pr kanna. (Insändt). Något litet om statsverkets räkenskapsväsende. — Si qvid novisti rectius istis Candidus imperti, si non his utere mecum. Då numera riksdagar komma att hållas hvarje år, torde väl det oefterrättlighets-tillstånd, hvari statsverkets räkenskapsväsende i så måtto befinner sig, att redovisning lemnas först tvenne år efteråt, hvadan det är omöjligt att ens approximativt under löpande året kunna beräkna statens inkomster och således ej heller veta huruvida de förslå att bestrida dess utgifter, icke längre kunna få fortfara. De räkningar, på grund hvaraf riksbokslutet (t. ex. för år 1864, d. v. s. omfattande tiden från och med September 1864 till September 1865) skall uppgöras, inkommo icke till kongl. kammarrätten, hvarifrån de af kgl. statskontoret lånas, förr än i Januari 1866, och bokslutet blir färdigt derpåföljande Augusti, uppgjordt efter ännu ej granskade materialier. Men för att tillvägabringa en i detta hänseende af behofvet högt påkallad reform, så att rikshufvudboken för det föregående året må kunna bli färdig och föreläggas rikets ständers revisorer sex månader efter kalenderårets utgång i likhet med riksbankens och riksgäldskontorets hufvudböcker, är först och främst nödvändigt att ej mindre de till kronan än räntetagare anslagne räntorna af hvad slag de vara må en gång för alla reduceras till kontant, hvarmed de i alla fall slutligen lösas, enär ingen lärer kunna in natura prestera t. ex. 5; ägg, 7s gås, ?(5 höna o. 8. v.; vidare att uppbördsterminerna förändras, (stor lättnad för den skattgifvande vore om de blefve t. ex. 4); att uppbördsåret blir kalenderåret, samt ändtligen att en tjenstemannapersonal, tillräcklig för att arbeta undan det som ligger efter för ett år, tillförordnas. Ä Uti ett år 1844 hos P. G. Berg i Stockholm tryckt litet arbete, benämdt: ,,Strödda tankar om ett och annat i svenska statsorganismen m. m., förekommer en uppsats angående skatternas reducering, hvilken vi anse oss böra här ätergifva: ,Med afseende å den förbistring, som nu råder i beskattningsväsendet, det trassel och de underslef detsamma föranleder samt nära nog omöjligheten för de skattdragande, åtminstone bland allmogen, att kontrollera sin beskattning, alldenstund utskylderna på vissa orter och i allmänhet, med undantag af de sydligaste provinserna, utgå i understandom ända till några och tjugo olika artiklar, ofta i brutna tal, upptagna efter såkalladt kronovärde eller nominalvärde, som efter de årliga markegångs-priserna måste förvandlas, för att derigenom få upp det egentliga värde, hvarmed de ändtligen skola lösas, synes en förändring och förenkling derutinnan högst nödig. Men att reducera persedlarne till större qvantiteter af färre titlar är ganska vanskligt) och dervid förete sig stora, snart sagdt oöfvervinnerliga, hinder om, såsom sig bör, samvetsgrannheten får taga ut sin rätt; ity att det är mer än problematiskt, huruvida de sålanda bestämmande komme att fallt mäta de reducerade, hvarför följande enkla sätt, hvarpå ingen blefve lidande, föreslås: Etter hvad riket gifvit i grundskatt uti penningevärde per medium under t. ex. 10 å 15 år, fördelas summan på länen, häraderna, hemmanen och faktionerna deraf, i förhållande till hvad de för samma tid utgjort F). Den sålunda sunna grundmediiskatten åsättes i silfver, efter den stadgade realisationsgrunden, för att undvika den befarade vådan och äfventyret af pappersmyntets fluktuation, med iakttagande, savidt sig göra låter, af runda tal, för räkenskapernas förenklande. Att skatten finge betalas med papperseller silfvermynt efter behag torde vara öfverflödigt tillägga. Man vunne då reda och ordning uti det öfver all höfva invecklade beskattningsväsendet; de skattdragande blefve då i tillfalle att kontrollera sina kronoutlagor, räntetagarne sina indelta löner; de ofta förekommande, med skäl öfverklagade underslefven vid debiteringen förekommes; en stor del häradsskrifvare kunde indragas, markegångssättningarne blefve öfverflödiga — besparing vunnes; man visste då en gång för alla (på afkortningarne och skatten af nybyggen när) hvad man hade att påräkna, ty rikets ordinarie intrader vore då best a, debiteringen gifven samt granskning icke allenast möjlig, hvilket nu icke är fallet, utan äfven lätt att utföra, Hvad granskning a! uppbördsverket under nuvarande förhållanden kan tillvägabringas, torde lätteligen inses, om man besinnar att räntorna äro åsatte i flera olika, ej sällan i bratna tel bestående persedlar. Kontrollen måste tagas efter ett ungefär. Hvilken makt är då ej lagd i händerna på förvandlingsuträkningarnes verkställare — häradsskrifvaren? Men en i alla händelser nödig, sträng jordeboksransakning måste föregå denna operation X), Med ganska liten förändring af de nu till kongl. statskontoret ingående s. k. månadsförslagen eller uppgifter å hvad under hvarje månad till landtränterierna ingått och derifrån utgisvits, skulle mun lätt så se förhäl