Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1866, sida 3

en gosse och en Hicka, uvIIKa ständigt sållade sig tillsammans. De hade under lek blifvit bekanta utan presentation och ingendera frågade efter den andras föräldrar, deras stånd eller vilkor. De lekte friskt och gladt tillsammans och detta var dem nog. De brydde sig icke om de andra barnen och sökte alltid upp hvarandra. Sålunda hade de blifvit så vane vid hvarandra att om den ene af någon tillfällighet uteblef från lekplatsen, den andra blef missmodig och bedröfvad samt gick bem utan att det ringaste intressera sig för de öfriga lekkamraterna. En dag kom gossen som vanligt med sin sköterska till den bekanta gräsmattan och väntade att få se sin leksyster. Han deltog icke i de andra barnens lekar utan gick vid sin sköterskas hand, väntande allt att den efterlängtade skulle komma. Men hon uteblef. Den lilla gossen blef sorgsen och otålig samt bad sköters can föra honom hem. Andra dagen infann han sig åter på samma plats, men åter förgäfves, ty den lilla kamraten hördes icke till. Åter kom go sen ovanligt tidigt hem och var mycket bedröfvad. Detta fäste föräldrarnes uppmärksamhet. Genom anställda förhör med sköterskan uppdagades förhållandet. Föräldrarna visste icke hvems den lilla flickan var, som var så afhållen och siknad af deras gosse. Sköterskan skickades ut för att få veta hvilka flickans föräldrar voro, hvar de bodde och hvarföre den lilla leksystern icke infunnit sig. Hon återkom med det besked att den lilla flickan, hvars föräldrar voro förmöget folk och bodde vid en gata på andra sidan sqvaren, hastigt insjuknat och låg på sitt yttersta. Detta var en sorglig underrättelse för den lilla gossen. Från den dagen blef han alltmera sorgsen och vägrade på det bestämdaste att gå ut för att leka, förklarande att han ,,hade ledsamt utan sin leksyster. Efter några dagar inlopp den sorgliga underrättelsen att den lilla flickan aflidit. Det var mer än den redan tynande gossen kunde fördraga. Också han intog sjuksängen, men tillfrisknade dock efter en öm värd. Likväl kunde han icke förmås att gå ut för att leka med de andra barnen utan höll sig alltid hemma, och talade ständigt om den bortgångna. Försmående allt umgänge med sina gelikar hade han med barnslig kärlek omfattat husets katt, som numera var hans enda tidsfördrif. En dag skulle har som vanligt leka med katten, men då han närmade sig henne blef hon vild, hoppade upp och bet gossen i ansigtet. Katten befanns hafva vattuskräck och den lilla gossen insjuknade under symptomer af samma förfärliga sjuka. Han kunde icke räddas. När han låg på sitt yttersta hade han med största resignation förklarat att han gerna dog, emedan han i himlen skulle få råka sin leksyster, som gått dit förut. Der skulle det bli så roligt. Några timmar derefter gick han till de himmelska lekarna, till stor sorg för sina föräldrar, som lefva i tarfliga omständigheter och i honom förlorade sin enda glädje. Om Ööl. I ett gammalt verk, af Andreas Sparman, drottning Kristinas lifmedikus, ,,Sundhetzens Spegel kalladt och tryckt i Stockholm 1642, finner man, bland annat, följande uppsats Om Ööl, hvilken måhända torde förtjena att upplifvas i detta ölbryggeriernas gyllene tidehvarf. För att tillika lemna ett prof på språkets art då förtiden, bar det då brukliga stafsättet blifvit bibehållet. VI som i kalla Land här norruth bo och byggia, Aff vatnet medh gott malt och humbla vetom bryggia Gott Ööl, som är en drick för Torsten mächta god Som thess förutan och kan stärckia Kropp och Modh. Klaar vatnet kan allen ens bittra Torst uthi släckia, Föruthan thet, kan Ööl en til stoor lust upväckia, At then theraff får Ruus, väl haar så mongen Som then der Magan sin haar ladat full inedh Fast Vijaet pressas ey hoos oss thet yIsars, Mon Gudh doch rundeligh oss andra thing beHvar aff man Dricker godh på mång sit räta Ther aff man Näringh haar och sight väl trögå an. Man här uthi vårt Land så klart och gott Ööl itter, At man ey skillna seer på thet och Plemman itter: Förr Rostock, Lybeck, Zerbst, sitt Öp! oss sene hijt, Och gjorde sigh ther aff en temligh stoor profijt: Men sedan vij then Konst så godh som the mond finna At bryggia; på sitt Ööl, the stort ey här mon vinna. Thy skööt o Svenske Mann the saker tu här haar, Så väl som the; och lät Profijten blij här qvar. Hvad angår Oöletz art; kan man ey väl beskrifva, Aff Vatn och Maltz Natur, thet mon åtskilligt ifva: Doch är thet Öölet bäst, som guulblekt är och art, Väl kokat, laghom starckt, ey färskt ey länge spart. Vidskepelse. I tidn. ,, Karlshamn skrifves: Ehuru kristendomen i snart tusen år med sitt högre ljus arbetat på utrotandet af vidskepelse och fördomar i vårt land, finnas ännu bland allmogen många qvarlemningar af hednisk öfvertro. Man inbillar sig ännu, att onda väsenden när som helst kunna antaga kroppslig gestalt och dels hjelpa menniskor till lycka och välstånd, dels plåga dem de utsett till sina offer. Att de som befinna sig på bildningens lägsta stadium icke förmå frigöra sig från den föreställningen, att både vatten, skogar och berg äro uppfyllda med väsenden, om hvilkas tillvaro vetenskapen ingenting känner, är mindre att undra på, så länge naturvetenskaperna intaga en så underordnad plats bland de elementer, som ingå i folkbildningen, men mera bedröfligt är det att höra personer, som anses stå ett steg högre, äfven vara öfvertygade, att de gamle hedviske gudarne, man må nu gifva dem hvad namn som helst, icke så helt och hållet äro blott foster af inbillningen. Inom Hellaryds församling finnes för närvarande en hustru, som plågas af den föreställningen, att hon emellanåt ser Necken hos sig, och stundom ser hon små varelser uppträda. Detta rykte har spridt sig vida omkring och personer från både när och fjerran infinna sig hos den sjuka. De lättrogne anse, att de fantasier, som spela för hennes inbillning, äro verklighet, och så kringsprider man historier, huru hennes man brottats med Necken om hustrun m. fl. vidunderligheter. Som det är påtagligt, att hustrun, så vida icke bedrägeri äfven är med i spelet, är sjuk, så borde man draga försorg om, att hon blefve intagen någonstädes på ett sjukhus, der hon kan erhålla ordentlig vård och möjligtvis blifva återställd från sin sinnesrubbning. IIennes egen förvillelse upphör icke, så länge hon omgifves af personer, som icke äro höjda öfver all tro på tillvaron af de gestalter, som hon i sin inbillning skapar sig. — — Rättelse. Uti referatet i H. T:s gårdagsnummer öfver Nya Teater-Bolagets bolagsstämma förekommer bland utgiftsposter 170 rdr 3 öre för Aflöning och tomtöreafgift, hvilket bör heta: Bevillning och tomtöreafgift.