Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1866, sida 2

nvilka en dotter lefver och är 70 är. Göteborg den 3 April. De för anläggande af en jernväg mellan Filipstad och Norum tecknade aktieegare hafva blifvit, såsom man erfar af en annons dagens blad, kallade till konstituerande bolagsstämma i Filipstad den 16 dennes. Detta aktieföretag beror dock, såsom hvar man lätt inser, uppå den utgång, som den innu sväfvande frågan om nordvestra stambanans sträckning genom Wermland erhåller det förstärkta statsutskott, lit denna fråga väl nu måste komma. Blifver nemligen den norra riktningen uppoffrad, trots dess stora fördelar för provinsen Wermland och dermed för hela det öfriga landet, så faller också för den närmaste tiden den vigtiga bibanan till Filipstad, som skulle hafva ledt denna bergslags ypperliga och rika malmer till de förädlingsverk — masugnar och härdar — som dels redan finnas i de skogrika delarne af Wermland, dels komme att der uppstå i långt större dimensioner än hittills; hvarjemte å andra sidan vestra Wermlands koltillgångar komme Filipstads bergslag till godo. Detta utomordentligt vigtiga utbyte af de nödiga råämnena för jerntillverkningen betingar på en gång stambanans dragande öfver Norum och Dejeforss, samt bibanan från Filipstad till Norum. Det är dock rätt sannolikt, att detta stora intresse skall, derest statens bana lägges i oriktig led, framtvinga en egen provinsbana på en del af den sträckning der nu stambanan skulle framgå, nemligen från Norum till Frykerud, hvilken väglängd synes vara något kortare än Norum— Filipstadbanan. Ty naturligtvis kan en sådan bana, såsom lokalbana, byggas mycket billigare än statens bana, då man här kan underkasta sig större både stigningar och krökningar. Måhända kunde man med en sådan bana ötvergå Nilsby-bergen i st. för att genomspränga dem, och denna stötesten öfvervunnen, skola nog öfriga hinder besegras. For den läsare, som vill göra sig så mycket besvär för att sätta sig in i donna fräga, att han kastar en blick på kartar,, skall det genast blifva klart hvad en sådan jernvägsanläggning innebär. Det är ingenting mer eller mindre, än att hela denna orts jernvägstillverkningar nära nog naturnödvändigt måste gå till Norge. Förhållandet är nemligen att den provinsiella banan — som i sjelfva verket blefve blott en fortsättning af Filipstads — Norums-banan — i detta fall icke träffade nordvestra stambanan förrän vid Frykerud, eller 2 mil vester om Dejeforss, då man hade 33 mil till Göteborg, men endast 21 mil till Kristiania. Vi hafva forut uttalat den åsigt, att efter nordvestra stambanans dragande genom Wermland, vare sig i den norra eller södra riktningen, kommer der att naturligen uppstå en skiljelinio — en vattenskillnad, om man så vill — på ömse sidor hvaraf utflödet af Wermlands effekter kommer: att gå åt öster eller vester. Blefve norra linien antagen, föreställa vi oss att denna linie komme att gå ungefär öfver Dejeforss, dock så att de der samlade effekterna komme att gå företrädesvis åt öster, för att trafikera Sverges stambana i en längd till Göteborg af c:a 30 mil. Det är likväl antagligt, att en del af dessa effekter komme att gå äfven till Norge, beroende af den konkurrens, som dervid komme att uppstå mellan Kristianias och Göteborgs köpmän, till produktionsortens fromma. Den sednare staden har dock sitt stora företräde deri, att sjöfarten derifrån är öppen, eller åtminstone kan hållas öppen hela året om. Men om sålunda, under det rigtiga och normala förhållande, som här blifvit förutsatt, Dejeforss utgör vattenskillnaden mellan Sverge och Norge, så är det gifvet att om Dejeforss erhåller en krokväg till Sverge på blott 2 å 3 mil, har vattenskillnadens läge blifvit ändradt, så att hela denna trafik, som förat gått åt öster, åtminstone till hufvudsaklig del, nu måste gå åt vester, beröfvad den nyttiga konkurrens, som under det förra förhål