IIIHLIIV ITIIHUHUWÖLLUMIL IIRNIDUL VAR BID 2 sorgsen deröfver. — Frih:e Klinckovstroms sorg måtte ej varit särdeles djup, ty med lorgnetten i ögat satt han och flinade på vanligt sätt åt herr Sandströmers repartie. Under den ifrågavarande debatten led grefve Liljenerantz mycken smälek derför att han, som afstyrkte inbjudningen, förklarade sig aldrig gilla sådana der inbjudningar, som också ej funnes omtalade i grundlagen. Friherre Schulzenheim, som alltid skall vara så innerligt rolig, skämtade med den gamle landshöfdingen och påminte honom om huru han sjelt i ett föregående plenum föreslagit en inbjudning. Grefve Liljoncrantz svarade att han återtagit inbjudningsförslaget, och friherre Cederström inföll att väl aldrig någon gjort sig skyldig till ett sådant praktstycke i inbjudningsväg, som srih. Schulzenheim, som för ej längesedan vid en frågas behandling föreslog, att Adeln skulle inbjuda Presteståndet att deltaga i Bondeständets beslut! Nu brast skrattet löst ohejdadt. Frih. Schulzenheim tslade också om ,Sverges och Rikets Ridderskap och Adel, som bords hålla med allmogen, och han förklarade med emfas, att han ville nedlägga sina känslor af högmod öfver Adelns alltid vigtiga beslut — bara man nu ville antaga inbjudningen. I parenthes vill jag omnämna ett bevis på frih. Schulzenheims pojkaktighet i sina uttryck under debatt. För någon tid sedan behandlades på Riddarhuset frågan om förhöjandet af förslagsanslaget till Postverket. Frih. v. Schulzenheim uppträdde nu, viftando med ett papper i handen, å hvilket ,postverkets hemligheter skulle vara upptecknade, och han började uppläsa siffror, som skulla bevisa att Postverkets finanser befanne sig i det mest förtviflade skick; emellertid, förklarade han, hade han ej bjerta att väcka oro i ståndet genom att uppläsa hela ... hela ,kakan. Ett passande uttryck — inte sannt? — i en parlamentarisk församling sådan som ,Sverges och Rikots Ridderskap och Adel! Litet mer från Onsdagens plenum, om ni har lust att höra. Hr Dalman har väckt en motion, som Bevillningsutskottet afstyrkt, om upphörande af den för de kongl. personerne och de utländska sändebuden stadgade tullfrihet och restitation af utaf dem erlagda tullafgifter. Hr Dalman visade nödvändigheten af en ändring i det nuvarando förhållandet och anförde att många besynnerligheter vid begagnandet af denna tullfrihet förekommit, och han företedde ett dokument, innehållande en reklamation från riksmarskalksembetet af en anländ kolly varor, som tillhörde drottningen, men voro adresserado till en fru Lindström. — Vidaro förekom, ef miss, frågan om särskilda ioreskr om tångtägt å hafsstränderna i Ständets alla jurister yrkade att domstolarne skulle slita tvisten om tångtägt — ett par talare råkade missäga sig och begagnado det bakvända uttrycket ,tängtågt — men Hallands höfding höll i sig. Grefve E. Sparre beskref bur det händt understundom vid dessa tångtägter: åtskilliga tängegare arbeta om dagen med att taga tången, och i nattens mörker komma andra och knipa tången. Med grafröst utsagda togo sig dessa ord ror i fråga Haliand. ligt nog ut. Klockan var !,5 då diskussionen om tången var slut, och landtmarskalken ansåg att ståndets svar på propositionen voro för afslag å betänkandet. Landshöfding Alströmer var verkligen förlägen då han begärde votering och såg det glesa huset, men han var tvungen dertill, forklarade han. Hvem blef öfverraskad om ej han, då han segrade i voteringen. Ett så intressant ämne som mill Signe Hebbes plötsliga sjukdom i Måndags kunde ej annat än bli föremål för liflig diskussion. Hon måtte väl ha varit sjuk ändå, efter en af våra läkare utfärdat betyg att hon har strupkatarr, och i det fallet bör pratet om henne tystna, ehura man haft vissa anledningar att tro att sångerskans sjukdom bestått i — caprice. Nu undrar man bara om hon ekall bli återställd till Påskdagen, då hon skall sjunga på konserten till förmån för hofkapellets pensionskassa. Man är frestad att tro, det hofkapellets konsert den här gången bestämdt skall få folk, en hop ayfikne som vilja se hur m:ll Hebbe skall mottages — förutsatt att hon har mod att sjunga på konserten. Det har varit ett ämne till bekymmer för komiterade för expositionspalatset hur det skulle arrangeras med mat och dryck för den stora massan påräknade besökande i palatset. Ett större schweizeri lär nu komma stt inrättas på galleriet, hvarigenom schweizeriets kunder så en präktig utsigt öfver expositionen i dess helhet. Att få en lokal till matservering har varit mycket svårt, men den saken lär nu vara arrangerad på det sättet, satt en matserveringspaviljong skall uppföras vid södra ändan af annexet och sättas i förbindelse med expositionsbyggnaden medelst en bro på några alnars höjd öfver gatan — ty denna får ej stängas. Byggnadskomiterade uppbygsa paviljongen, som betalas af entreprenören af mathållningen och af schweizeriet. Hr Berg, resteuratör hos , Stora Sällskapet, lär vara den som ålagit sig begge etablissementerna. Skridskoåkaren Haynes har i dag visat sin skicklighet för en myckot talrik publik mot 1 rdrs entrö; en representation gsis kl. 2, ännu en kl. 4. Skådebanan var på isen utanutanför Sillhofvet, straxt bredvid nationalmuseum. Platsen var inhägnad medelst segel och ett skjul uppfördt, der Haynes vistades mellan afdelningarne. Musik utfördes under åkningen, som gratis åsågs af en mängd innehafvare af plankbiljetter, af personer som klättrat upp i masterna på ett par infrusna fartyg, af djerfva sotarpojkar m. fl., men antalet betalande uppgick till slera hundra personer. Åy. Bref. C.s. nOS. A