Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1866, sida 2

Stockholmsbref. (Från H.-T:s korresp.) Stockholm d. 29 Mars. En fråga, som nu börjar allt mer och mer räda i förgrunden, är den om konskriptionen, och den diskuteras i alla kretsar med det ifligaste intresse; men har ändtligen funnit, tt denna fråga är af oberäkneligt stor vigt ör hela svenska folket. Med hvarje dag, n man säga, har intresset för densamma stegrats, och man kan vara viss på, att då afgörandets stund: nalkas sinnena skola befinna sig i lika stark spänning som under de så betydelsefulla dagarne i December i fjol och i Februari i år. Snart sagdt med en mun hör man förkastelsedomen utslungas mot det framställda förslaget, som innebär så mycken orättvisa och kan blifva så olycksbringande för vår sjelfständighet. En och annan officer hör man visserligen prisa förslagets förträffiighet, möjligen tala de af full öfvertygelse, men dessa utgöra blott en försvinnando minoritet, och pluraliteten af armens tänkande officerare torde väl ändock få anses vara af motsatt åsigt. Tyvärr är förslaget en älsklingsid af vår folklige konung, men han skall ej hålla strängt derpå, hoppas mar, då landets upplysta opinion uttalat sig deremot; han skall låta iden fara, då man visar honom, att den tillkommit i ett olyckligt ögonblick, att den ej öfverensstämmer med folkets Bgproställningar och vanor; han skall älven na gång lyssna till folkets röst, der om är man här öfvertygad, lika öfvertygad som man är att representationen skall ofslå detta önskningsmål, så ovänligt det än kar synas att på sådant sätt uppträda mot en mo. nark, som så storsinuadt gått folkets önsk ningar till mötes. Våra patres conscripti hafva i stor mängd lemnst ,,riksdsgsorten för att tillbringa nå gra dagar i sina hem; da norrlandske repre sentanterne m. fl, som hafva långt till hus liga härden, stanna qvar och smaka på de Stockholmska påskäggen. Riksdagsarbeten hrila dock blott, till om Onsdag, då dåchar gen för stetsrådets ledamöter skall företagas och protektionisterne gnugga redan händernaf förtjusning öfver det nya tillfällo som er bjuder sig att få tömma vredenes skålar öf ver finansministern, hvilken beklagligen ännu ej är så återställd, att han från sin bänk kar tillbakaslä fiendens anfall. Bondeständets inbjudning till Adeln, at sluta sig till uppskofvet med afgörandet a Nordvestra stambanans riktning och anslaget dertill, foranleddo i Onsdagens plenum — spi kadt så sent som till half 2 — en liflig de batt, under hvilken en mängd talare upp trädde. De fleste af dem ansågo att landt marskalken ej skulle kunna framställa pro. position på inbjudningen, och grefve Lagerbjelko svarade också, på herr Sandströmers frågs, att då tre stånd anslagit 500,000 rdr, så vore detta Rikets Ständers beslut, ,men om riktningen går det ju an att tala, tilla de grefven. Herr Sandströmer var dock af motsatt åsigt med landtmarskalken och utveddade äfven denna, Den flinke baron Klinckowström lät an lorgnetten falla ur ögonvrån och började utsaxa mot hr Sandströmer