Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 3

Landsorten. Från Kristinehamn skrifves till Handelstidningon: 60 å 70 af ortens i Fastingsmarknaden församlade offärsmän hade d. 22 dennes till middsg inbjudit bergmästaren Sjögren, för att betyga honom sin högaktning och tacksamhet för det nit, hvarmed han verkat för den jernvägssträckning genom Wermland, som såväl för det allmänna som för provinsen är den förmånligaste. Skålen för hedersgästen föreslogs af brukspatronen H. O. Joel, som förklarade att han med blodande bjerta befann sig midt i det norra at de tvenne, fientliga läger, som delade det. förr så glada och eniga Wermland, ty hans sympathier voro för Korlstadslinien, men dessa sympathier måste vika för öfvertygelsen om den stora, den oberäkneliga fördel för provinsen och dess vigtigaste delar, som den norra liniens seger skulle medföra. — Bergmästaren Sjögren uttalade i sitt svar den förhoppning, att on så vigtig och i alla provinsens framtida förhållanden djupt ingripande fråga ej måtte lättsinnigt och på slump afgöras, utan blifva föremål för all den noggranna pröfning, som dess vigt kräfver. Majoren Falk föreslog en skål för åkerbrukets utveckling inom provinsen, som han ansåg isynnerbet främjas genom den nordligare sträckningen af stambanan och visade genom en klar och öfvertygande framställning skefheten af det påståendet att den södra linien skulle bättre främja provinsens åkerbruksintressen. Det slående kriterium på sin beskaffenhet, som vår nuvarande representation i sin ellofte timma hade afgifvit, föranledde varma välönskningar för att den måtte befordras till den eviga hvilan, utan att hafva förespillt Wermlands industriella utveckling för en lång framtid. — Örebro. Dödsfall. F. d. förste landtmåtaren N. F. W. Lagerholm i Örebro län afled sistl. Mändag vid 74 års ålder. — Samma dag afled fabrikören A. Westman, svärsader till Örebro n. v. riksdagsman, handl. Wistelius. Stor afgångsexamen förestår i Örebro vid Karolinska läroverket. Icke mindre än 33 lärjungar och 2 , privatister lära hafva anmält sig till afgångsexamen för att blifva studenter, hvarförutom 1 från läroverket i fjol afgången lärjunge, numera privatist, lär hafva anmält sig till examen i Stockholm. — Nyköping. Falskt mynt. Södermanlands läns tidn. för i Onsdags berättar: Vi blefvo i går förevisade en falsk Femriksdalersedel, liknande Skånes enskilda banks sedlar. Utprånglaren uppgifves varit en yngre man, som färdats vägen mellan Nyköping och Norrköp ng med forman, och på ölkrogarne vid vägen bortvexlat falska pengar. Den nämnde sedeln är icke illa pennritad, men dess oäkta beskaffenhet märkes väl å det fina randtrycket. — Borås. Verkan af den nya jagtstadgan. Borås Tidning berättar: En jordegare på en mindre hemmansdel, hufvudsakligast skog, ej långt från Borås, har alltid haft mer och mindre tillgång på tjäder uti skogen. Allt emellanåt har han väl haft nöjet fått se en tjäder flygande öiver skogen eller hört tjäderlek, men dermed har det hufvudsakligast stannat, då ströfskyttar ständigt bortskjutit villebrådet, så att egarn sjelf endast undantagsvis kunnat åtkomma en å två af dessa foglar om året. Men sedan den nya jagtstadgan fick sin tillämpning har förhållandet förändrats. Några ströfskyttar har han sedan dess ej haft ondt af på sin mark, och fågeln har varit fredad. Under hösten och vintern 1864-1865 sköt han sjelf endast 3 tjädertuppar, men har sparat alla hönorna för att erhålla så mycket flera tjäderungar. Genom detta kloka förfarande har detta villebråd så ökat sig under endast ett års tid att han förliden höst och ännu under pågående vinter kunnat skjutsa 29 tjädertuppar, men äfven nu sparat alla hönorna och äfven några tuppar. Nästa höst tänker hankfå minst det tredubbla antalet; ty ungtjäder ser han flyga öfverallt på sina egor. Sannolikt skulle han ej ernått detta resultat, om han ej dessutom vidtagit ett tjenligt medel. Har har afröjt ett par tre kappars mark midti skoen och denna har han så besådd, att der stänigt finnes grönhafre att tillgå, som tjädrar myc ket tycka om, och dit styres försigtigt kosan ti digt om morgnarne, då han vill ha sig en tjä der. Men han skjuter aldrig mer än en foge hvarje gång; för att ej för mycket skrämma de öfriga, hvaraf hon ofiast ser många i flocken Jagthund begagnar ban aldrig. Sannolikt ht många foglar blifvit ditlockade från andra bål af den begärliga födan och qvarblifva sedan de så länge derpå är tillgäng. Den på stället föd da ungfogeln kommer naturligtvis än säkrar