Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 3

ingå i något fullständigt bedömande af den storartade konstföreteelsen, inskränka vi oss att till en början omnämna en omständighet i sammanhang med denna representation, som väckte en mer än vanlig uppmärksamhet bland den församlade publiken. Det var redan förut bland flera bekant, att hr Willman, som skulle utföra Marcels parti, var anmäld sjuk ett par dagar förut, och att hr Behrens, som aldrig förut uppträdt i denna rol, på den korta tiden måste göra sig beredd att öfvertaga densamma. Men härmed voro svårigheterna för teaterdirektionen i och för denna representation ej slut. De börjades egentligen först vid femtiden i förrgår e. m. eller två timmar före spektaklets början. Derom hade äfven ryktet på förhand spridt sig, men man visste icke rätt huru saken hängde ihop förr än några ögonblick före spektaklets början, ridån gick upp och hr Arlberg framträdde, först tillkännagifvande förändringen med Marcels parti, men derjemte anmälande, att mamsell Hebbe, som skulle utföra Valentines parti, ,i sista stund hade anmält sig som sjuk, men att fru Stenhammar hade åtagit sig hennes rol utan förberedelsek. Knappt hade hr Arlberg talat ut, förr än i salonen brast lös en storm af handklappningar och bravorop, som eljest icke vanligen bruka åtfölja dylika underrättelser. När sedan fru Stenhammar iandra akten framträdde, bröt stormen ånyo lös, och sällan har väl en skådespelerska mottagits med så starka bifallsyttringar. En hvar gjorde öfver dessa företeelser sina kommentarier efter sitt hufvud och sin uppfattning. Vi göra för vår del inga, men anmärka endast, att vi kunna anse oss böra vara belåtna med en teater, som ej är beroende af vissa sina sujetters näst före ett spektakels början inträffande opasslighet och som har till sin disposition så talentfulla och uppoffrande artister, som de, hvilka vi hafva att tacka för att Måndagens konstnjutning ej förvandlades till en missräkning. Både hr Behrens och fru Stenhammar skördade rikligt bifall för utförandet af sina roller, och den sednare måste, jemte hr Arnoldson, 2:ne gånger efter 4:de aktens slut visa sig för den förtjusta publiken, innan bifallsstormen ville sluta. Vi behöfva icke säga, att en entusiastisk hyllning äfven tilldelades fru Michi öli för hennes fulländade virtuositet och glänsande föredrag. — Jernvägen genom Wermland, 1 Fäderneslandet läses: Såsom läsaren torde erinra sig, biföllo ridlerskapet och adeln samt presteständet statsutskottets betänkande angående riktningen af nordvestra stambanan (Karlstadslinien), hvaremot borgareståndet antog riksgäldsafdelningens förslag om banans dragande öfver Norum, samt bondeständet för sin del antog riksdagsfullmäkigen Svensns reservation, utgående på uppskof ill nästa riksdag för närmare utredning af frågan om banans riktning. Sistnämnda stånd har sedan dess fattat beslut att inbjuda medstånden att förena sig om dess beslut, hvarigenom frågan om riktningen komme att för denna riksJag ajourneras. Det berättas likväl nu såsom säkert, att borgareståndets talman enskildt förklarat sig ämna vägra framställa proposition å lenna inbjudning, anförande såsom skäl härför, att, som det af utskottet i samma dess betänkande föreslagna anslagsbelopp för nämnde bana bifallits af riksstånden, detta således utgör, enigt talmannens förmenande, ett rikets ständers beslut, hvilket icke genom någon inbjudning vilare skulle få upprifvas. Med anledning af denna väntade propositionsvägran hafva vi hört olika tankar uttalas, hvilka likväl samtliga varit ense i den hufvudåsigten, att, då utskottsbetänkandet icke föredragits och afgjorts punktvis, detsamma icke heller kunnat blifva föremål för beslut i särskilda dess delar, ntan måste fördenskull betänkandet i sin helhet (omfattande både riktningen och anslaget), efter sakens utgång hos riksstånden, anses hafva varit föremål för dessas skiljaktiga meningar, och skall då, så vida icke dessa skiljaktigheter kunna sammanjemkas, med ärendet förfaras på sätt 13 riksdagsordningen föreskritver. För vår del tro vi alltså att talmarnen skall få svårt att visa det den ifrågavarande inbjudningen, som afser ett sammanjemkande af skiljsktigheterna, ,,bokstofligen strider mot grundlagarnes ordalydelse, det enda som, enligt 55 5 riksdagsordningen, får åberopas såsom skäl för propositionsvägran.