Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 3

(Ingändt.) Till redaktionen af Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning! I n:o 22 af Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för innevarande år har en insändare vehagat uppträda med åtskilliga till undertecknad ställda frågor. Ingalunda af aktning för denne, utan af aktning för den allmänhet, hvars omdöme han genom osannfärdiga uppgifter och vrängda framställningar, n.b. i frägkorm, sökt vilseleda, vill jag nu, efter långt dröjsmål, isynnerhet förorsakadt af den sista härnedan arförda attestutgifvarens bortovaro, underkasta dessa frägor, som för den tänkande och pröfvande läsaren till min favör redan besvarat sig sjelfva, en kort undersökniog. Och är jag förvissad derom, att samma redaktion, som öppnat sin tidning för frågorna, välvilligt lemnar plats för min korta pröfning, hvilken vill tjena till ledning för dem, som blott genomögna dylika uppsatser, och derföre äfven frestas att fälla en lika hastig dom. Frågorna äro dels af en allmännare art, och således, om insändaren ej farit åstad efter löst prat, utan efter tillbörlig pröfning, passande att offentliggöras, dels af en så enskilt natur och så småaktiga, att de endast undantagsvis och, såsom jig vill tro, af förbiseende blifvit publicerade. Sedan jag visat naltlösheten af de förra, behöfver jag säledes endast i förbigående vidröra de sednare. Beträffande de förra frågorna låter jar andra, ojäfviga, svara derpå, att läsaren må ralla en desto mera opartisk dom mellan insändaren och mig. Intyg n:o 1: ,Att Söndagen den 26 November 1865, då aflidne Peter Perssons på Klädesholmen anhöriga önskade: hans begrafning, var skriftoch nattvardsgång i Klädesholmens kyrka och högmessa, som vanligt, i båda kapellkyrkorna, samt att besrafningsplatsen för Klädesholmen ligger på så stor omväg från den ena kyrkan till den andra, att en begrafningsakt derstädes i ogynnsam väderlek upptager ända till nära två timmer eller mer, intygar Å. Benjaminsson, klockare. — Om jag på den kortaste November-söndagen efter nattvardsgång, högmessa m. m. i rämnda kyrka skulle farit denna omväg, hade jag således först vid solens nedgång kommit till högmessa i Rönnäng. Jordfästningar hatva här blifvit förrättade på båda de i insändarens fråga först berörda platser, hvilket ju äfven öfverensstämmer med bruket i sådana församlingar, der kyrkogården ligger ej ens så aflägsen, 1, mil fran kyrkan, som här är fallet, och detta utan så nödgande omständigheter, som här då inträffade. Att jag föreslog att akten kunde ske i båten, är naturligtvis ett tillä-g, då endast på sjöresor denna akt behöfver ske ombord. Den, som något känner Guds ord och kyrkolagen, inser vid betrenxtandet af följande intyg, att insändaren i nedanrämnaa iråga lika obefosad, som i den förra, der utan pröfning farit astad med sin ,,uadran eller sitt subjektiva tycke, hvilket för mig är ef bra ringa värde. Intyg n:o 2: ,, Att flickan Kristina Johansdotter på Åsby vid husförhör den 19 Oktober 1864 för stor okunnighet i sin kristendomskunskap blef tillsagd af pastor Rygård, att intilldess hon återhemtat sin förglömda kunskap och det vid enskildt förhör hos själasörjaren ådagalegt afhålla sig från den heliga nattvardens begående, samt att hon hvarken företett bevis om vunnen förkofran, ej heller blifvit till nattvardsgång antecknad deu söndag, då hon af mig och kyrkovärden blef åtvarnad att ej framträda till Herrans bord; men väl sedermera den 3 December 1865 efter fyldt föreläggande bläfsit behörigen antecknad och begick den heliga nattvaraen, intygar A. Benjaminsson, klockare. — Vid den af insändaren omnämnda uppläsningen af en kungörelse från prädikstolen utfor jag ej mot någon, utan ställde endast till vederbörande den uppmaningen, att de vid den kyrkostämma, som uti samma kungörelse utlystes, måtte infinna sig för att försvara ett öfverklagadt kyrkostämmobeslut, åsyftande en rättvisare fördelning mellan de betalande medlemmarne uti Klädesholmens kapell, af de till kavellpredikanten utgående löneförmånerna. Tveremot insändarens uppgift nämnde jag, att salteriidkare till deras heder sjelfva, men icke jag, upptänkt denna billiga fördelning. ehuru den skulle höja deras utgister lika mycket, som tulltjenstemåns och lotsars. ,Jag hoppas, yttrades, ,,att alla skola deri blifva ense, då icke jag utan fiskrarne hafva sin nytta deri, att de slippa betala mera än de andra, af hvilka de allra flesta hafva större och säkrare inkomster än de. För mig kan det kanske blifva omkring 5 rår i årlig förhöjning, kanske intet. Jag kan dock ej af alla vänta sådan onighet och rätevisa, ty ordspråket sannt, att i hvarje kull finnes gerna ett tro Tvisten är derjemto af ett ringa qvantitat värde, det är isynnerhet fråga om lönegrund o. 8. v. Hvar och en som förstår detta or språk, inser att insändaren ej behöft att i h mör lämpa det på sig enskilt och till stor fö lustelse för andra, röjande ett ondt samve helt naivt fråga: ,,Tror J ej att presten m trollet mente mig!i Föregifvandet, att jag vi. ofvanberörda kyrkostämma skulle hafva erkän ,att jag bittills tagit för mycket betalt vid för rättningarne i jemförelse med mina företräda visar sig redan derigenom vara ogrundadt, at jag icke kännt eller ännu känner, hvad unåer deras tid i sådant hänseende öfligt varit, san att jag icke heller sinner mig vara bunden af någon sådan häfd, utan grundar mi a ansprå på ett behörigen fattadt socknestämmobeslut, som väl bestämmer minimum af den ersättning som kapellpredikanten härstädes bör vid s.k extra förrättningar åtojuta, men för öfrigt öf verlemnar beloppet deraf åt , ömsesidig öfver enskommelse vid hvarje dylikt tillfälle. Detta var ock innehållet af hvad jag yttrade vid of vanberörde stämma, hvarjemte jag erbjöd för samlingen att af detta beslut taga afskrift, och dertill upplästes det följande Söndag. Ehur detta beslut fattades redan 1839 och, såsom de är allmänt bekant, isynnerhet detta kapell se dan dess flerdubbelt förbättrat sina ekonomiska vilkor, har jag dock bevisligen af dem jag kännt vara i sämre vilkor, vid allehanda förrättningar ej äskat mer, än detta minimum. Insändarens tycke i denna punkt vill han i det föregåen belysa med ett exempel. Af hans trovärdighet häri kan man dessutom sluta till trovärdigheten af hans föregifvande här ofvan. Intyg n:o Att efter fattige Petter Perssons död pastor Rygård ej begärde något i likstol, utan att i sjolfmant såsom den assidnes måg, infacn och erbjöd, utan föregående begäran åp ssida, 1 rdr i likstol, samt att pastorn yttrade, latt i betraktande deraf att den aflidae ej lem lagda mar än ett litet boningshus och någo