UTRIKES. STORBRITTANIEN. Det är den 12 nästkommande April som len stora parlamente-iska batalj skall stå, )å hvars utgång ruiniståren Russells öde hänser. Det är då andra ,läsningen af regeingens förslag till representationsreform skall ga rum. Man hade väntat, att frågan, som edan vid sin första läsning föranledde en väldig sammanstötning mellan partierna, skulle ntill ofvannämnda dato endast agiteras mel an kulisserna; men i underhusets möte den 23 dennes kom den likväl åter på tapeten med anledning af åtskilliga motioner, som framställts af ledamöter, tillhörande den relormflendtliga grupp af ,skenliberale, hvilka brr Lowe och Horsman samlat under sin fana. Reformens öde synes i sjelfva verket vara beroende af den större eller mindre framgång hvarmed ifrågavarande herrar lyckas vinna anhängare åt dotta ännu föga talrika mellanparti, som i reformfrågan ämnar göra gemensam sak med de konservative. Bland de redan vunne är lord Grosvenor (son af den omätligt rike markisen af Nestminster), hvilken, såsom förut meddelats, framställt den motion, att diskussionen öfver regeringens representationsförslag skall inställas, intills regeringen hunnit komplettera detsamma med ett förslag till ny fördelning at parlamentsplatserna. Andra motioner af samma syfte hade framställts af hr Oliphant (lord Elgins följeslagare under hans besök i Peking 1859 och sedermera gesandtskapssekreterare i Japan), samt af hr Kinglake (Krimkrigets bekante historieskrifvare). Det var med anledning af dessa motioner som regeringens representant i underhuset, finansministern Gladstone d. 23 dennes uppträdde, för att närmare redogöra för kabinettets afsigter. Han förklarade, att regeringen redan erkänt som en pligt att föreslå en ny fördelning af parlamensplatserna, och att regeringen genast efter andra läsningen af sin nu föreliggande reformbill skall i formen af ett lagförslag redogöra för sin plan till parlamentsplatsernas nya fördelning. Hvad lord Grosvenors motion angick, yttrade sig hr Gladstone med mycken skärpa om detsamma. Han uttalade sin aktning för motionären personligen, men kunde icke skänka samma aktning åt hans motion, emedan ,,den säger en sak och menar en annan. Lord Grosvenor genmälde, att hans person och hans motion ur moralisk synpunkt icke äro att åtskilja, samt upprepade, att han icke vill veta af något reformförslsg, innan alla dermed sammanhängande projekter kommit follständigt på det klara och blifvit underhuset meddelade i formen af lagförslag. Hrr Kinglake och Oliphant deremot förklarade sig nu belåtne med finansministerns upplysningar, återtogo sina motioner och tillkänna. gåfvo, att de ämnade rösta för det föreliggande förslaget. Dessa förklaringar från hri Oliphants och Kinglakes sida väckte icke liten sensation bland de konservative, och det är väl sannolikt, att flere af de tveksamme underhusledamöter, som hr Lowe redan ansåg sig hafva vunnit, skola följa deras ex empel, sedan man af hr Gladstones bestämda ton blifvit öfvertygad, att regeringen vill stå och falla med sin resormbill, och att mar således endast her att välja mellan denna ock ett konservativt kabinett. Men för et sådant skygga äfven många ,skenliberale tillbaka såsom för en verklig olycka. Män som bysa de krassaste åsigter i afseende på statskyrka, universitetsbildning, folkundervis ning o. s. v. samt haft panna hård nog at försvara, om än i försigtiga ordalag, blodbade på Jamaikas arbetande klass, äro icke de rätta personerna i närvarande tid att sitte vid brittiska statsrodret. Under samma möte uppträdde flera tala re; bland andra hr Disraeli, med anmärk ningar mot reformbillen, och diskussioner antog slutligen en ganska häftig ton. Samt lige de framstälda anmärkningarne utginge från den förutsättning, att den arbetande klassen skulle få alltför stor magt i parla mentet. Förgäfves påpekade flera talare i CR FFFA