Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1866, sida 2

Viaodlaren. Våren hade efterträdt vintern och derefter kommo de heta sommardagarno, då jag munter och med friskt mod resto utför Missouri på en gammal bräcklig, men derför med musik försedd ångbåt; -nya ångbåtar våga sig nemligen icke så högt upp. I början bildade de få passagerarne ett tommeligen blendadt och något rått sällskap; men ju oftare nybyggen, byar och städer visedo sig på flodstränderna, desto mera efterträddes do vilda, vestliga gestalterna af don: fina, svarta klädesrocken, cyiinderhatten, sidenklädningen och slorslöjan, till dess jag sintligen var ende passageraren ombord, som i stället för den moderns stöfveln bar perlstickade mokassiner, och i stället för en erfaren klälkonstnärs alster uppträdde i en fantastiskt skuren drägt af bastant elgskinn. Min egendomliga drägt, för öfrigt ej så ovanlig i dessa trakter, nedsatte mig ingalarda i mina reskamraters ögon utan öppnade deras hjertan för mig, hvilket företrädesvis ådagslades derigenom att de öfverhopado mig med frågor angående mina äfventyr och Klippborgens vilda trakter. Men jag befann mig ganska väl dervid;