Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1866, sida 2

Göteborg den 26 Mars. En återbliek på norra Wermland. Under denna rubrik meddelar Wermlandstidningen en längre uppsats af prosten J. A. Almqvist, som innehåller anmärkningsvärda uppgifter rörande de nybyggarelif, som ännu intill våra dagar pågått i det nordliga Wermlands skogar, der en mer eller mindre nomadiserande befolkning, som befinner sig på en mycket läg bildningsståndpunkt, nedslär sina bopålar på de enskilta eller boställsskogarne, upprödjer en del af marken, lefver ett uselt lif, men betraktar det från skogen erofrade området såsom sin lagliga besittning. Denna inkrkktning går slatligen så långt att den gör ett svårt intrång på den rätte skogs egarens egendom. När han söker befria sig derifrån, så uppstå dessa klagomål öfver våld och oförrätt, som icke längesedan funnit ett genljud öfver hela landet, då man endast följt rösten af den mensklighetskänsla, som upprörts öfver de bortvräkta familjernas nöd; men icke närmare känt dess orsaker eller de härmed förenade närmare omständigheterna. Prosten Almqvists framställning gifver dock anledning förmoda, att dessa beklagliga förhållanden äro i aftagande och att många af dessa skogssittaro äro på väg att vinna hyfsning och blifva ott arbetsamt folk. I sammanhang härmed kunna vi återgifva en trovärdig berättelse rörande ifrågavarande befolkning. Det blef i ott sällskap tal om de alltmer växande lefnadsbehofven, och röster höjdes, såsom vanligt, mot den tilltagande lyxen, som äfven nedträngt till kärnan af vår hefolkning, allmogen, äfvensom till arbetsklassen. En förständig man i sällskapet an märkte, att hans åsigter i detta fall bade rönt ett djupt inflytande af besök hos den skogssittande befolkningen i Vermlands skogar. Dessa menniskors låga ståndpunkt, deras håglöshet för arbete, deras slöa tankekraft bero derpå — att de hafva så ytterst inskränkta lefnadsbehof. Do fordra inga andra kläder än att trasorna kunna i någon mån skydda dom för kölden; deras föda är potatis och hafremjöl, och när de härmed någorlunda lifnära sig, så sitta de vintern om i den upphettade stngan, tillbringande ifvet med sömn eller halfvaken dåsighet. Tör att höja dem utur deras tillstånd, som står nära åat rent djuriska lifvets ståndpunkt, nåste de erfara känslan af större lefnadspehof, fysiskt och andligt. Sanningen af denna iakttagelse, hvilken zäller om många andra folk, som befinna sig på ett lågt utvecklingsstadium, bekräftas i hågon mån af prosten Almqvists framställing. om Theodor Parker. Såsom man kxunrat vänta bar Väktaren protesterat mot len uppfattning af Theodor Parkers skrifter ich personlighet, som framträdt i den af oss