Mandanslickan ). Berättelse från Rhen och MIssouris slodområde. Af BALDUIN MÖLLHAUSEN. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg) Någon fara för mitt lif finnes ej; ty om en omedelbar fara hotade mig, skulle jag anse det oförlåtligt att trotsa den. Flottens afförd med full last kan ej undgå Svartfötternas vaksamma spejareblickar. Men de kunna minst af allt förmoda att en ensam man skalle våga qvarstanna inom området för deras hämd. Och äfven om de visste det, skulle de knappt, med farå att förlora några af de sina, våga sig öfver till denna ö, der intet byte godtgjorde dem för deras förlust. Och dessutom, min kära väninna, har den ensamme jägaren vida: flera hjelpmedel än ett större sällskap. Lugna er således rörande mitt öde och var öfvertygad att jag befinner mig säkrare på denna ö än på någondera af flodstränderna. Och dessutom, miss Kate, tillade jag glädtigt, — måste jag ju försöka att åtorfå några af mina hästar. — Gör det inte, — o, gör det inte, bad Kate i det hon upplyftade sitt kära ansigte mot mig, — bry er inte om hästarne, ni har förlorat dem för vår skull, min far är rik — — — Ej mera derom, dyra miss Kate, afbröt ) Se H.-T. N:o 1—668.