Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1866, sida 2

lifallet och platsen att redogöra för, detta;k ystem, hvilket ej heller låter sig i få ord öra; vare det nog sagdt, att Boström, annytande sig till Plato, Leibniz och Berkeley, ar sökt att till sullständig konsedvens utilda desse föregångarea mer ellor mi näre enomförda ideslisuska verldsåskådning, ti hans filosofi sålanda utgör den skorpast nöjliga kontrast till den filosoferande mateialism, som efter Hegelska silosofiens sall om till en By, om än kort blomstriug i Tyskland. Medan denna sodaare uppbygger erlden af fysiska atomer och vill ur dessas öreningar härleda lilvets företeelser, så ör leremot för Boström lifvet, sjellmedvetandet, inden, det primära och väsendtliga eller licasom det ämne, hvaraf allt består. För Boström existera endast och Hans iden och då all existens är caligt honom 5 ig existens, så utgör systomet af de ett system af eviga personliga ,osinnlig verld, en undeverld, som i sjelsva ö AH— — — ————— — verket är don ends i sannirg exister 3 verlden. Och då gadsbegreppet enligt Boström utesluter hvy--je föreställning om 16relso och förändring, så är rörelsen, särkndringen, nkasom tidsoch rums-åskädningen, utesluten äfven från donua andeverid, som ju em Honpionen uf der oföruaderl e Gvås nHst G — sådan den är; lr personli ö honom, ehura ,participes rationis, delaktäge at förrultet, äro icke dot oändliga förnaftet sjellt, SåsÅ momenter i ett system, begränsade (ändliga) väsen, fom i denna sia inskränkniag måsts förnimma God och vi den på ett sätt, som är sanningen m 2 mirdro motsatt, alltefter deras högre elier lagro ställning i systemet. Ur denna endast) delvis ss fornimmelse af andeverldan uppstå (sabjektivt) lika många senomIder som det gif ränsade (siunii nustiga) väsen. Menais fen en verld, s0m framtvö 3 och ru mets utsträckningar, med ändli netens, buf vandets, opersonlighetons atttibuter — en verld der allt är -Geburt und Grab, Ein ewiges Meer, Ein wechseld Weben, Ein gläbend Streben, helhet, föremen som dock, betraktad i ter sig so utveckling, noml. oss, af o va och cf det oinni hål!, som prungligeu be medvetande. Det ändliga väsendet kan ej i far fatta hala en enda åskåd fatta hela detta sit inn häll; det framträder för h session, såsom en utveckling, till högre liisformer, intills det eviga lifvet är uppnådt. Såsom läraro i praktisk fiiosofi tillhörde det Boström satt särskilt ugaa sig åt samhållsläran och han uppställde 1 detta fall en theori, hvilken han velat betrakta såsom en läsk med i sin verldsäshådning. Samhällena (staterna, kommunerna, ständen m. fl.) vore a vul som menniskorna ,;idter, letvande rsonligheter, af en högre ordning än menskan i dena ofvan antydda andeverlden. Hass samhällslära har i fjelfva verket icke blifvit underkastad någon genomförd kritik, inför hvilken dea sannolikt kommit att falla på Boströms egna förutsättningar. Den har remligen varit så stridande mot den allmänna meningen i dessa ämnen, och don utveckling, som det politiska lifvet tagit, att den sakvat al praktisk betydelse och betraktats mera såsom en kuriositet. Också förklingade Boströms stämma i detta fall alldeles ohörd, när han ville lägga sitt ord med i vågskålen under debatterna om den nu lyckligt lösta representationsfrågan. Deremot antaga vi, att hans filosofiska system i öfrigt skall alltid behålla ett aktningsväråt rum i fi!osofiens historia, då detsamma, frigjordt från eftersägares ensidiga vidbållande at mästerens satser och blinda anhänglighet till tans auktoritet, utan tvilvel innchåller frön til en vidare utveckling. Om också den Boströmska skolen icke kan trikallas från enahanda exklusiva tendenser, som vidlåda de flesta vare sig vetenskapliga eller dogmatiska skolor, så bör å andra sidan med aktning nämnas, a:t Boström, i olikhet med både Schelling och Iegel, städse bemödat sia om den största möjliga klarhet, hvilken icke medgifver den mystiska dimmighet, i hvars atmosler så mycket lärdomschariataneri kan frodas. Ian har ock städse uppmarate sina lärj ejelfständighet i tänkande och g. hvarje utveckling de gåfvo kaos han också antog, att denna måste ovila gen utgå frän hans förutsättningar. Om det är sannt att tänkaren lesver genom de ilser, som han efterlemnat, så lefver menniskan i allt godt hon velat, i sina sträfvanden till sanning och förädling. Och äfven utur denna sednare synpunkt skall minnet lefva af den man, på hvars graf Upsala universitets ungdom snart går att nedlägga minneskranser, uppå stoftet af visbetsälskaren Christofer Jacob Boström. Stockholm. Utnämning. Koagl Mej löjtnant vid Ingeniör-tåren Uma: oc ordnat underiöjtnanten derstädes Å.