Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1866, sida 1

Mandanslickan ). Berätrelae från Rhen och MISSOurls slodområdeAf BALDUÖUN MöLLHAUSEN. (Ofrersättning af Sigfrid Nyberg) De små djuren tordo äfven längtansfullt blicka upp till stjornorna och till meteorerra, som drogo så praktfulla eldslinior mot don svartblå himladomen. Men stjernorna voro så långt, så oändligt långt borta att till och med menniskornas aningar ej kunna hinna dem, ehuru våra aningar och förhoppningar likväl nå ganska långt; och alldeles som flugorna och myggorna är äfven menniskan böjd för att låta förblända sig genom ett klarare skimmer, för att i likhet med dem, under gin ärelystna sträfvan efter glans, prakt och utmärkelso framför sina medmenniskor, eländigt duka under. Och att taga varning af andras exempel det ligger ejiärelystna menniskors natur lika litet som i det damma nattflyts och den lättsinniga myggans natur, blott med den skilnaden att medan de förras slat beledsagas af högljudd skadefröjd, sjöngos de små insekterna på ön vänligt till grafvon. och det var verkligen en skön, melankolisk sång, som Missouri oaflätligt ohuru dämpadt lät ljuda. Dot brusade så hemlighetsfullt när och fjerran, do amå vågorna sqval) Se H.-T. N:o 1—67.