hetta och jag mellan de sSammanhopa se trädstammarne, utan att någon ansåg dot mödan värdt att bry sig om oss. Först då Svartfötterna tillfölje af de ingångna underråttelserna utbröto i ett vildt hämdetjut, och en förgrymmad krigare afsköt sin bössa mot mig, gå att kulan borrade sig in i en multnad trädstam endast några steg ifrån mig, skyndade det på ett så våldsamt kåätt till verkligheten äterkallado sälskapet fram till mig för att inhemta mitt råd. Jeg kurde ej förlörnas öfver deras skenbara uraktlatenhet; återseendet hado ju Varit en så glädjande tilläragelse, och de hade för mycket att meddela hvarandra för att äfvon kunna egan uppmärksamhot åt en allvarlig, temmeligen sluten pelsjägaro. Men då Halbert med sitt öppua väsen framträdde till mig och i stället för tacksamhetsutgjatelser tryckte min hand, samt tillika bad mig att anförtro Mendanflickan åt houom och hars tillkommande maka och tillåta dem att i förening med mig vaka öfver hennes välgång, då försvanv, likasom vårsnon för de varma solstrålarne, den sista shymten af missnöje eller groll ur mitt bröst. Af don unge off cerens aktningsfalla beteende, af hans försigtiga undvikande sf hvarje sospelning på den möjliga belöningen för de af mig och Schanhatta gjorda tjensterna, eller på skadeersatt ning för mina förluster, insåg jag hvilket omdöme man fällt angående mig, och hura mar sökto att behandla och betrakta mig så sor jag ville bufva behandlad och betraktad, och som det motsvarade mina böjelser samt åsig ter om menniskorätt och menniskopligter. Kato sjelf hade stannat qvar på den skyd dado lägerplatsen; synbarligen ville hon und vika att väcka smärtsamma minnen hos mig genom åsynen af hennes lycka. I mitt hjert