Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 2

ade: , Emedan landet genom sin represenation vill tala till sin regent. Detta är den nda förhandling dem emellan, som är hoiom, representationen och landet värdig! )ch nu följde en karakteristik af kejsardönet hvari det heter: ....,Makten bar således ill grundval: aktningen för menniskans vilja och för det fria begagnandet af de menskiga egenskaperna; maktens och srihetens dentitet är således en naturlig slatföljd ... Makten är således icke legitim, så vida den cke utgår från den fria viljan och om den cke till sitt uteslutande ändemål kar utveckingen af alla menskliga friheter. Har autoiteten i vårt land alltid haft detta mål för sgonen? Med konstitutionen af är 1852 i handen, hvad so vi då? En statssehef, som har nationens fria omröstning utt tacka för sin upphöjelse; denna makt lemnades honom för att utveckla friheten. Hvad är det, som mest af allt ir betecknande för friheten? Åtskiljandet af le olika autoriteterna. Öiverallt der dessa icke äro åtskiljda, der råder despotism. Då republikens president ansåg nödvändigt att upplösa nationalförsamlingen, förebar han i sitt budskap till folket såsom skäl härför icke tryckfriheten eller associationsfriheten, nej, han gaf till skäl för denna åtgärd, att nationalförsamlingen velat göra sig allsmäktig, att don ryckt all makt till sig. Detta upprop till folket var således en protest mot despotismen för friheten. IIär inföll baron David: Detta liknar sig till en process! Favre: ,,Då är sjelfva historien en process! David: ,,Mea det är icke tillåtet att göra en sådan historia. Sedan Favre omsider icke längre afbröts, afslöjade han kejsardömets hela regeringssystem. Men då han yttrat: I stället för att stärka Frankrikes förhoppningar på frihet, säger man nu, att allt redan är färdigt, så afdröt honom prosidenten med: , Talaren gifver kejsarens ord en oriktig tydniog! Favre: ,,Gud gisve, att jag toge felil Härefter visade talaren huru regeringen tillintetgjort all frihet och först och främst tryckfriheten. Han karakteriserado varningasystemet, tilläggande: ,, Den verkställande makten är herra öfver journalemas lif; den kan afskära rötterna af trädet eller fälla det. Och detta kallar man 1789 ärs system! Man borde hellre kalla det förnekandet och parodierandet af 1789. Presidenten kallade talaren nu på nytt till ordningen sägande, att sådana utfall icke kunde tillåtas. Favre öfvergick sedan till associationsrätten, beklagande, att icke ens löftet om frihet för teatrarne blifvit hållet. Detta gaf talaren anledning att tala om den franska teatern i allmänhet, hvarunder han yttrade: , Och hvad hafven I gjort af franska teatern? Ea härd för liderlighet och skamlöshet, der det nesliga framställes i all sin nakenhet! I hafven en lag, som förbjuder barn att arbeta i fabrikeraa, men I tålen, att barn få tillträde till do privilegierade teatrar, der det låga och cyniska framställes, alla anständiga menniskor till fasa. I tillåten skamlige maskeradbaler, nästan utropande: Kommen och glädjen eder; dricken ur den bägare, som jag förer till edra läppar! Men jag säger er: Frankrike vill helt annat än detta; det vill fiona sig i besittning af sina moraliska friheter ! RYSSLAND och POLEN. Hertig Nikolaus sf Leuchtenberg, en af de många kandidaterna till den rumäniska thronen, är utnämnd till president i den ryska kommissionen för vorldsexpositionen i Paris. Den officiösa ,,Jouraal do S:t Petersbourgyttrar: -,, Ryska folket har — såsom det oss synes — ingen anledning att önska krig; det bar dertill för mycket behof af fred. Det måste framför allt skeffa en solid bas för sina inre angelägenheter. — — Detta vill dock icke säga, att det ryska folket i lugn skulle åse huru andra makter göra sig till herrar i sådana frågor, hvilka omedelbart intressera Ryssland. Det vill t. ex. icke säga, att det ryska folket med likgiltighet skulle kanna se att Österrike besätter Donaufarstendömena och förstorar sig på Turkiets bekostnad. I fall detta skulle inträffa, i fall de rykten, hvilka framställa denna eventualitet som möjlig skulle bekräfta sig, så skulle Ryssland icke kunna underlåta att uppträda häremot. En sådan händelse skulle regeringen utan tvifve anse som en casus belli. Härom äro vi likaså öfvertygade, som att Ryssland icke utan vig tiga skäl, utan den mest tvingande nödvän dighet ekall gripa till vapent.