Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 2

Göteborg den 21 Mars. Det har berott på några från Wermland sfterskrifna och i rättan tid till riddarhuset anlända förstärkningsmän, hvilka naturligtris förseddes med fullmakter, som lågo i beredskap för deras räkning, att striden om nordvestra stambanan blifvit förlängd. Hade blott 6 å 7 af dessa snöat in på vägen, så hade saken väl nu varit afgjord och frågsn löst på det, enligt vår uppfattning, riktiga sättet. Antaga nu de öfriga stånden icke bondeståndets förslag att uppskjata hela ärendet till nästa riksdag, så är det all anledning förmoda att bondeståndet ställer sig på den norra liniens sida, och då stå äfven här de två första stånden, adel och prester, mot borgareoch bondestånden uti en fråga, derom likväl de två sednare stånden, såsom valde representanter för olika delar af landet, borde ega vitsord: Det är en besynnerlig ödets skickelse att presteståndet skall, konseqvent, sluta sin riksdagsverksamhet med att stå tvärtemot de båda folkvalda stånden äfven i denna tvistefråga, som dock är af rent ekonomisk natur. Vi återgifva på ett annat rum i dagens blad debatten i borgareståndet uti detta ämne, då det är oss omöjligt att iorymma äfven de. andra ståndens öfverläggningar. Här talades, besynnerligt nog, nu ganska litet om den stora persontrafik, som förut blifvit lagd nära nog uteslutande i vågskålen tillförmån. för Karlstads-linien. Det synes som hade man måst öfvergifva detta hufvudargument, och deri bar man handlat ganska klokt, ty när denna trafik blifvit uppmätt på skalan af den närvarande persontrafiken å Karlstads och närliggande gästgifvaregårdars utgångna hästar, så har det blifvit lemnadt ur sigte att visa hura stor del af denna gästgifvareskjats faller på transitotrsfiken tili Norge och från ångbåtsleden uppåt landet, hvilken del måste frånräknas den trafik, hvarom här är fråga. Vi ontaga att endast de kungliga resorna fram och åter till Norge spela här en ganska vigtig roll. Men detta argument har man nu, såsom sagdt, öfvergifvit, försåvidt man ken döms af Aftonbladets referat. I dess ställe har man fastat sig vid några andra, af hvilka vi här vilja upptaga ett par. IIc Björck talade emot den norra linien emedan den Wermländska exporthandelr skulle dermed dragas frän Göteborg till Kri stiania, och landet hade ej råd, menade hi B., att göra denna uppoffring till förmån fö Wermlands industri. Komme Wermlands et. fekter till Wenern (hvilket skullo blifva fal let om den södra linien antages) så måst de gå till Göteborg. Tal:n var öfvertyg:c att norrmännen skulle göra allt, genom ned kättning af frakter och provisioner, för at draga rörelsen till sig. Och den uppoffring hvarmed Sverge sålunda skulle köpa Wormlands forkofran, komme att kapitalisoroc motsvara en summa af 10,009,000 rdr. Vi hafva näppeligen hört något så falsk resonnomang annat än från inbitna protek tionisters läppar. För att visa detts, må v förutsättningsvis tänka oss det förbållande att Kristiania-viken nådde nära Wermlands