Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1866, sida 3

Landsorten. Karlskrona. Karl den trettondes staty. Kerlskrona Veckoblad för sistl. Lördag innehåller följande: II. M. Enkedrottningen har åt flottan skänkt den i marmor huggna staty af Karl den trettonde, som först förvarats i gamla orangeribyggnaden vid Karl den trettondes torg i Stockholm och, efter denna byggnads nedrifvande, vid artillerigården derstädes. — I anledning häraf har befälhafvande amiralen till Karlskrona stadsfullmäktige öfverlemnat en bestyrkt afskrift af chefens i k. sjöförsvarsdepartementet till honom aflåten skrifvelse af den 20 i sistl. Febr. månad, rörande gåsvan; och då statyen, enligt berörde skrifvelse, ansågs böra uppställas vid k. flottans hufvudstad Karlskrona, och någon plats för densamma icke ansetts lämpligare än Hoglands park, som fått sitt namn till minne af slaget vid Hogland, der hertig Karl förde befölet öfver svenska flottan, har befälh. amiralen anhållit om stadsfullmäktiges yttrande i denna sak. — Stadsfullmäktige beslutade det svar, att de, lika med befälh. amiralen, anse parken såsom passande ställe för statyen och vilja med nöje till detta ändemål upplåta en lämplig plats derinom. — De dyrbara kostnader för grundläggning och derå anbringad piedestal, i konstnärligt hänseende värdig stt uppbära den kungl. gåfvan, som naturligtvis framdeles uppstå för statyens anbringande i parken, komma, såsom vi förmode, endast att drabba flottan, åt hvilken H. M. skänkt statyen. Räddning. Den 10 dennes inträffade vid norra ändan af Smedjegaten, att tvenne minderåriga gossar gått ut på den svaga bristande isen och föllo i sjön, då på deras rop om hjelp i grannskapet varande personer tillskyndade, hvilka, efter flere bemödanden för de nödställdas räddning, snart sågo dertill allt hopp vara förloradt, då till stället ankom f. d. sergeanten M. Ollmen, hvilken, underrättad om de förut gjorda men misslyckade försöken, det oaktadt gaf sig ut på djupet och efter stor ansträngning med fara för eget lif lyckades rädda de drunknande. — Westervik. Skolhuset. Westerviks Veckoblad berättar: Enligt telegram från vårt riksdagsombud, hr Carlsson, har stats-utskottets utgiftsafdelning föreslagit såsom understod och bidrag till en ny byggnad för fullständigt läroverk i staden Westervik 35,000 rdr i atatsanslag samt 20, 000 rdr fördelaktigt statslån; detta likväl mot vilkor, att landstinget tillskjuter 20 000 rdr samt att staden anskaffar det, som sedan brister i kostnaden för det nya låroverkshuset. Postfarten. Under den svåra snöstormen i Tisdogs måste postångfartyget Polhem ofverligga i Spärösund och hade dagen derpå under hög sjö en äfventyrlig öfverresa till Wisby. I Thorsdags hade isen, tillfölje af den efter stormen inträdda starka kölden, blifvit temligen tjock, men det oaktadt plöjde fartyget sig igenom, hvilket man knappast hade kunnat tro, och lade till som: vanligt vid Westerviks skeppsbro. — Ystad. Sjöfarten. Ystadstidning för sistl. Fredag berättar: Sjöfarten, som egentligen ej varit under den blida vintern afbruten, har på senare dagarne kommit sig bra upp, i det flere fartyg redan utklarerat härifråv, alla lastade med spanmål. Om ej oförutsedda hinder lägga sig emellan, ha vi i morgon f. m. att hitvänta denska postångfartyget , Mercur på sia första resa för i år från Rönne till Köpenhamn. Fartygets befälhafvare är deneamme som förut, nemligen den allmänt omtyckte kapten Thorsen, hvilken lärer vara utsedd till befälhafvare å den under byggnad varande danska postångbåt, som kanske i Augusti mänad kommer att aflöss gamle ,, Mercurb, hvars köl snart kan vara trött af att plöja Östersjöns och Sundets vågor. — Kalmar. Kölden uppgick i Kalmar den 15 till 17 grader Cels. på morgoaen, men nedgick fram på dagen till nära noll grad. Kalmar Sund isbelades för några timmar, men blef straxt isfritt. Väderleken var i Lördags vacker och föret hjelpligt invid staden. . — Malmö. Vinterrim. Malmö H. T. för i Fredags skrifver: Hu! det är vintrigt som i Kasan och varit sen i Ocsdags så. Man sitt:r jemt och tuttar på och kolnar, blås och oker brasan, men ,,valen gom en lapp ändå. Ett vackert förebud till våren, med fögelsång och grönt, jo pytt! — när man får gripa till botforen och vantur, pels och muff på nytt! Och stackars lärka, stackars vipa, som kommit så i vinterknipa, på isig mark och frostig äng och få, det ken man väl begripa, en sval och luftig syskocsävg. Och stackars tidningsredaktörer, när nyheter från hvarje kant och annat, som tiil yrket hörer, kar innefrusit