Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1866, sida 2

Nu några ord om ökvorläggaingarno asdags afton. Hos ridderskapet och adeln börjades öfrläggningen derom i Onsdags afton af frih. n Bchuleenheim, som yttrade sig på sitt uliga humoristiska sätt och gaf eu särskild ing åt de många främmande gäster, hvilka u ejest ej ser till på riddarhuset, men m vid sådana tillfällen som detta infiana i 3 liksom stormfåglar, samt yrkade bifall 1 norra linien. För denna uttalade sig ven grefve A. von Hosen, som förklarade t orsaken tiil att den första jarnvägskomi-1: n yttrade sig för södra linien var der, att on norra då ansågs omåj ig, men hvilket nare undersökningar visat icko vara . nbarligen till fördel för Norums inien. L. Nordenfeldt, som i ett på detaljer rikt ir redrag framhöll denna banas företräden, ih. C. Cederström, som uf allt hvad som i onna sak blifvit upplyst blifvit föranlcdd t frångå sin åsigt om den södra banans retrödo och att ansluta sig till den norra, umt frih. Fleetwood, som replikerade några f den andra sidans talare. För södra hien och det af statsutskottet föreslagna anag yttrade sig endast hofjägmästaren Torerhjelm. Äfvenledes för södra linien med et i frih. Klinckowströms reservation före agna högre anslaget talade fri röm sjelf, som framhöll denna 1 j ede i politiskt, militäriskt och Å tseende, då den norra linien blott befräånde några lokalintressen, öfverste Rosenvärd, kapten Linroth, som framhöll personrafikens stora betydelse på denna linie, och rukspatron Uggla, som, ehuru delegare i tort brak vid den norra linien, dock gaf sreträde åt den södra. Ett alldeles särkildt förslag fremstäldes af grefve Henning Iamillon, som, stödjande sig på regeringens uktoritet, gaf sin röst åt södra linien, men ille att dertill skulle arslås 1,000,000 rår, tt utgå med hälften i år och hälften nästa tr. Då kl. var !(; 11 på aftonen äterstodo tonu 11 talaro, hvadan diskussionens fortättvirg uppsköts till i afton. Uader diskussionen hos presteståndet i )asdsgens astonplenum uppträdde följande alare för norra riktningen, nemligen: dokorerna Rundgron och Säve, kyrkob. Wenherström och prosten Althar. För den scIra riktningen talade prof. Agardh och biskop Annerstedt (med hvilken prosten Luadholm instämde). D:r Sandberg instämde uti 3:r Runstens yrkando på ett års uppskof med frågan. Doktorerna Almqvist, som ej ansåg sig kunna bifalla rågondera af de föreslagna sträckningarne, och Moberger, som med anlednivg af den långt framskridna tiden i kumoristiska ordalag förklarade sig vilja afstå från att med uttalandet af sina åsigter uppehålla ståndet, förbehöllo sig rätt att skriftligen i ståndets protokoll nedlägga sina tankar j ämnet, som nu ej närmare tillkännagåfvos. I borgarestånået uppträdde samma afton brr Lovcn, von Stockenström, Petrå, Gahn och Staaff mot den af K. M. föreslagna riktningen och ville, att banan i stället skulle dragas öfver Norum, emedan genom denna stråckring utvecklingen af Wermlands skogsoch bergsbhandtering samt ofvorbnivud böjandet af provinsens materiella välstånd bäst befrämjades deraf, på samma gång det med bagande åsyftade politiska ändamålet, eller en närmars anslutning imellan brödrefolkev, vunnes. Hrr, Hierta, Murön, Rot! Witt, Wistrand, Falkman och Carlön försvarade Kerlstadslivien och stödde detta försver huftudsakligen på det statsckonomiska skalet, att kostnaden för denna bana blofve 0 1 e 1 f — —— ——— — — — —g32 — — de med afseende på anläggnings-och underhållskostnad betydligt billigare än för Norumslinien. Då staten i första band hade med anläggningen af denna bana afsett ett politiskt ändamål, vore det statena både rättighet och skyldighet, att detta ändamål nåd des med minsta kostnad, synnerligen som den vermländska industrien lika väl tillgodosåges genom den södra sora genom den norra banan. Herr Ljungberg önskad skulle uppskjatas till nästa 3 möjligen en sammanjemkningsplan helan de olika interessena kunde uppgöras. Dot af hr Björck framstälda förslaget, att anslagssumman borde höjas till 1,500,000 rår, bitråddes af flera talare. I bordeståndet fortgick diskussionen med mycken väras till kl. omkring 8 på aftonen, då ropen på proposition blofvo allt starkare. Da fleste talarne i detta aftonplenum yttrade sig för Norumslinien, och man tycktes vara öfvertygad, att åsigten om densammas företräde skulle segra äfven öfver don mening, om uppskof med byggandet af den omtvistade ströcken, som på f. m. tycktes ega öfser vägande sympati. Med C. A. Larsson, som förfaktado den förra åsigten, hördes ett betydligt antal ledamötor instämma, och sjelfre Svenstn, som i sin reservation till utskottets betänkande yrkat ett sådant uppskof, tycktes frångå detsamma och förklarade sig ej längre hålla derpå, utan förordade nu genast Norau slinien. Men vid voteringen, först om kontraproposition till utskottota förslag, imellan antingen Noruzslinien eller Srensöns uppskofsförsleg, som Var aget af flore andra talare hvilka icke frånträdde detsamma, segrade detta senare med 6 rösters öfvervigt (egentligen 8, emedan 2:ne hithörande voteringssedlar kasserades), hvarefter uppskofsbeslutet, såsom förut nämdt, fattades af ståndet. Utom ridderskapet och adelz hade äfven prestooch borgareständen plena i går afton. Presteståndet afgjorde bland annat frågan om adelns forum privilegiatum och stannade dervid vid samma beslut, som ridderskapet och adeln förut fattat; som läsaren torde påminna sig, har borgare ståudet återremitterat frå gan, bondeståndet deremot antagit lagutskottets förslag, att a adelns rätt skulle upphöra för alla mål. Å förut bondesluten rekommendation från 3 eståndet har bland anna örebs